ÖVER 100 000 Nöjda Kunder
Utmärkt

Flowgun Pro

En massagepistol för att Prestera

Flowgun Go!

En massagepistol för att Fungera

Flowgun pocket

En massagepistol för att Leva

Alla produkter

Vi har tyvärr lite tekniskt strul – Om det krånglar rekommenderar vi att komma tillbaka senare!

Intervju

Costas Nanga om att bli proffsboxare

Om du inte redan lagt namnet Costas Nanga på minnet är det hög tid att du gör det. 25-åringen har nämligen beslutat sig för att avancera i sin karriär genom att gå från amatör- till proffsboxare. Avtalet med organisationen Bulldog Media Group som han nyligen signerat räknas till den största satsningen på en svensk proffsboxare någonsin.

Costas Nanga

Costas har länge varit involverad i såväl boxningen som thaiboxningens värld och har en imponerande meritlista bestående av bland annat flertalet SM-guld och två silvermedaljer i thaiboxnings-VM. Nu är det den tidigare nämnda scenen han ska äntra. Världstränaren tillika Costas huvudtränare Luis Lagerman påstår sig ha sett potential för Costas inom den klassiska boxningen redan tidigt.
-Det finns många bra talanger men det som skiljer Costas från många andra är hans kärlek till sporten. Vi kan göra många till bra boxare men det är få som Costas, säger Luis.

Kontraktet som Costas nu kritat på sträcker sig över 3 år. Bulldog Media Group har som riktmärke att Costas ska gå fem matcher per år, där debuten ser ut att äga rum i november på Bulldog Fight Night i Göteborg.

Hur känns det att ha signerat ett proffskontrakt?
-Väldigt bra. Det känns otroligt stort, nästan overkligt. Jag har nog inte hunnit smälta det riktigt än. Jag föreställer mig att det är som när man gifter sig: man är tillsammans den ena dagen, den andra dagen är man gift men man gör fortfarande samma grej. Det är lite så det känns när det kommer till det här, för jag tränar på som vanligt, käkar det jag alltid gör och sover lika mycket som jag brukar.

Vad har du blivit bemött med för respons sedan nyheten kom ut?
-Nära och kära förstår nog inte riktigt. Det känns som om de tänker att ”du tränar ju ändå alltid”. Överlag har jag fått väldigt fin respons. Även de som inte vet vad det här egentligen innebär har gratulerat mig för de förstår att det är någonting stort. Kort och gott så har jag än så länge bara fått kärlek.

Vad innebär en proffskarriär för dig personligen?
-För mig betyder det otroligt mycket att bli ett så kallat fullblodsproffs. Kampsporten skiljer sig från många andra sporter, framför allt ekonomiskt. Nu vet jag att när jag vaknar så är det boxning och när jag går och lägger mig så är det boxning, det däremellan behöver jag inte tänka på. Det är en stor satsning som kommer att ta en stor del av mitt liv och det ser jag fram emot. När jag skrev på kändes det självklart och så rätt, som om det var det här jag borde ha gjort hela tiden.

-Jag har velat köra klassisk boxning länge men det är en svår bransch att ta sig in i. Ett sådant här kontrakt är väldigt unikt, framför allt här i Sverige. Samtidigt som jag haft det som dröm och mål har det varit långt bort. Det här som pågår nu kom upp på tapeten på allvar först för fyra månader sedan men valet var självklart.

Kampsport som verktyg

Även om sporterna till viss del liknar varandra är skillnaden mellan dem stor. Costas själv beskriver det som att jämföra bandy med hockey.
-Att jämföra boxning med thaiboxning är som att jämföra bandy med hockey: det är klubba och is men det är ju ändå inte samma sak. Rent mentalt laddar man upp på samma sätt som inför vilken tävling som helst men det är de facto en ny sport. Det är den inställningen jag går in med också; att jag börjar från noll. Jag kommer att ta den tid som behövs och inte stressa fram någonting.

Vad ser du som den största utmaningen med att ”börja” boxas?
-Förutom det mest uppenbara – att det är en sportslig utmaning i och med att boxning inte är lätt – skulle jag säga att den största utmaningen är att bibehålla kontakten med livet, min familj och mina vänner. Jag vill kunna känna att jag gör mitt i boxningen men samtidigt vara kvar i den värld som finns utanför.

Apropå det: vad önskar du att världen utanför visste om kampsport?
-För mig har kampsporten varit ett verktyg som hjälpt mig att uttrycka mig själv. Som yngre hade jag väldigt svårt för det. Kanske var det för att jag inte kände till mig själv ordentligt? I vilket fall som helst så var det kampsporten som fick mig att lära känna mig. Den fick mig att förstå vem jag är och när jag gjorde det kunde jag lättare forma mig och placera mig bland andra i ett samhälle. Än i dag ser jag boxningen som en spegling av den jag är till vardags, det är via den jag förmedlar det jag tycker, tänker och känner. Vissa dagar är bättre, andra är sämre – sådant är livet. Under träningarna får jag chans att uttrycka det.

När resan är målet

Costas Nanga

Vad är ditt mål med den här satsningen?
-Man kan ju ha mindre mål, som att bli världsmästare…

Är det ett mindre mål…?
-Ja, för mig är det ett mindre mål. Gör man det här ska man göra det till 100 procent. Jag ska bli minst världsmästare. På längre sikt är mitt mål att ha alla bälten i min vikt, gå upp någon eller några viktklasser och försöka ta mig in som en av de bästa boxarna i världen.

Vad ser du mest fram emot?
-Jag gillar processen. Det är i processen jag utvecklas, inte bara som fighter utan också som människa. Matchen är fem procent, om ens det, av allting. Det är resultatet av processen. Jag ser fram emot alla träningsresor, uppbyggnadsfasen, all utveckling. Jag ser till och med fram emot de svackor som kommer, för jag vet att jag kommer att ta mig ur dem. De är också en del av processen. När karriären är slut sen och man har bältena, pengarna och allt vad det är så är det ju den man kommer att minnas och se tillbaka på: resan.

#NerMedVapnetUppMedGarden

Costas är också grundare till verksamheten #NerMedVapnetUppMedGarden, en form av välgörenhetsorganisation startad 2020 med förhoppning om att minska gatuvåldet.

Hur uppkom #NerMedVapnetUppMedGarden?
-2018 dog en barndomsvän till mig i min hemort Farsta. Det var en stor händelse inte bara för mig och alla som stod honom nära utan även för Farsta och hela Stockholm. Jag ställde mig frågorna ”Varför var det inte jag som blev skjuten?” och ”Varför var det inte jag som sköt?”. Det enda svaret jag kunde komma på var idrotten, att det var tack vare kampsporten som jag inte hamnat där. Det fick mig att fundera över vad som skulle kunna hända om jag fick fler ungdomar att landa på samma bana som jag gjort. Skulle det hindra dem från att hamna framför eller bakom vapnet? Det var så det började.

Berätta mer. Vad gör ni? Vad är andemeningen?
-Det hela fortsatte med att jag lyfte initiativet på sociala medier och fick bra respons på det jag gjorde. Därefter bjöd jag in kampsportsfolk till event för att knyta kontakter och sprida ordet vidare. Sist men inte minst började jag ägna mig åt att hålla öppna träningar.

Kommer du att kunna fortsätta med det nu, med tanke på satsningen på din egen karriär?
-Ja, det här är någonting jag brinner för. Karriär är alltid karriär men utan ett hjärta; vad är vi då? Jag kommer att ta mig den tid som behövs för det här. Dessutom har jag fantastiska medarbetare som hjälper mig att bedriva samt utveckla föreningen och tar den till nya höjder.

Och vad är målet?
-Förutom att initiera till träning har jag personligen ett mål och det är att få 100 ungdomar in till olika kampsportsklubbar. I dag skulle jag tippa på att vi är uppe i ungefär 15 stycken. Målet som stort är att få hela föreningen att växa och på sätt kunna vara med och bidra till samhället.

Lycka till önskar vi Costas!

Från idrottare till influencer

Jens Byggmark har många strängar på sin lyra. Den han spelat på längst och främst är alpin skidåkning. Med en 15 år lång karriär bland världseliten är det inte konstigt att namnet klingar bekant i idrottssammanhang men faktum är att han är omtalad inom andra kategorier också. I dagsläget är han nämligen verksam som entreprenör och influencer. Flowlife har suttit ned med honom för att prata om allt från pallplatser till den egna Youtube-kanalen.

jens byggmark

Året var 2003 när Jens medverkade i Europacupen för första gången och hans internationella karriär tog fart på riktigt. Därefter hann han med 79 ec-starter, 9 ec-pallplatser (5 vinster, 4 andraplatser), 3 VM-medaljer och 127 världscupstarter med 8 pallplatser (2 vinster, 4 andraplatser 2 tredjeplatser).

Vilken av dina meriter har betytt mest för dig och varför?
– Mina första och enda segrar i världscupen i Kitzbühel är meriter jag värderar absolut högst men det är också de meriter jag har minst minne från. Ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg någonting, det var som om jag blackade totalt. Jag minns inget mer än det jag har fått se på olika klipp i efterhand.

– För mig har min framgång främst handlat om att bryta sig igenom. Det är väldigt svårt att ta sig upp i alpint. Först startar man långt bak och där är banan mycket sämre. Därifrån ska man försöka få en bra startposition. Jag har lyckats med det både i europa- och världscupen. I ec i Italien startade jag på 50:onde plats och blev tvåa i tävlingen. Nästa tävling startade jag mycket tidigare och började då att ta pallplatser direkt. Samma sak var det med wc, där jag hade startnummer 35 och jobbade mig upp till en sjätteplats. De genombrytningarna gav mig självförtroende och banade vägen för resten av min karriär. Jag var bara 21 år gammal och i den alpina världen, och den vanliga också för den delen, är det ganska ungt.

Hur var det att leva det livet?
– Det var helt sjukt. Skillnaden mellan nu när man har lagt av mot då när man var inne i det är att man var hjärntvättad. Allting handlade om idrotten och att vara uppe i sitt egna. Så är det inte när man har barn och andra viktiga uppgifter i livet. Det är få saker nuförtiden som handlar om en själv. Då kretsade hela min värld kring bara mig.

Saknar du den tiden?
– Nej, det gör jag inte men det har nog mycket med skadan jag ådrog mig att göra. Jag åkte runt i tre säsonger, mina tre sista säsonger, och hade ont. Det påverkade mig jättemycket i det övriga livet också. Om man inte vet om att man inte kan prestera men försöker att ljuga för sig själv om att det visst går så hamnar man till slut i clinch. En dag vaknar man upp och känner att man inte längre har motivation till att fortsätta. Jag visste att om jag är omotiverad kommer jag inte att kunna ta mig till toppen och tar jag mig inte till toppen kommer jag inte att tycka att det är roligt.

I april 2017 meddelade Jens att hans elitidrottskarriär var över. Detta till följd av en knäskada som vägrade att ge med sig. I ett öppet brev berättade han att om beslutet, och så här löd en del av det: ”Tyvärr har allting ett slut. Det har både varit ett svårt och ett lätt beslut men oavsett så känns det rätt.”

Hur kom du fram till beslutet att lägga skidorna på hyllan?
-Själva beslutet kom till mig på fem minuter. Det var när jag satt på en sjukhusbrits på Sofiahemmet och de sa att ”antingen kan du rehabilitera i sex månader eller så opererar vi om” som jag kände att det inte var värt det mer.

Var det en lättnad?
– Ja, det var en sjukt stor tyngd som lättade från mina axlar när jag väl fattat beslutet. Två månader senare kom dock en ny tyngd som grundade sig i att jag inte längre visste vad jag skulle göra med mitt liv. Då bodde jag och min fru i Spanien och hade precis fått vårt andra barn och plötsligt skulle jag försöka tänka ut vad jag ville göra. Jag fortsatte att träna som om jag vore elitsatsande i ett år efter att jag slutat. Jag vet inte riktigt varför, jag tror att det var för att det var det jag var van vid och visste att jag kunde. Det är nog inte helt ovanligt bland elitidrottare som lägger eller tvingas lägga av.

Har du någon gång ångrat att du fattade det beslut du gjorde?
– Aldrig. Jag kan ångra att jag inte opererade om mig på direkten, det skulle jag ha gjort. Jag kan ångra att jag bytte skidmärke, det skulle jag inte ha gjort. Men jag ångrar inte mitt beslut om att lägga av.

Angående bytet av skidmärke: valet låg på att åka på skidmärket Atomic eller Rossignol efter den skadedrabbade säsongen.
-Jag gick för pengarna. Jag kände i hjärtat att det var fel men ville ha den ekonomiska tryggheten som det bytet gav. Tyvärr blev det då tre säsonger på skidor jag egentligen inte ville åka med.

Från idrottare till influencer

Efter att ha levt i efterdyningarna av beslutet och skakat av sig det mest emotionella kring det påbörjade Jens en ny karriär – som influencer. År 2018 startade han, tillsammans med entreprenören Markus Thunholm, Youtube-kanalen ”Byggis & Mackan”. I videorna ägnade de sig åt resor och upplevelser tillsammans med kända personer och varumärken. Konceptet var uppskattat men logistiken gick inte ihop sig, så den uttalade pausen kom att bli ett avslut.

I januari 2021 påbörjades projektet ”Vägen mot skilsmässan”, en serie på Youtube där Jens och hans fru delar med sig av allt det som rör deras husbygge. Jens är nämligen gift med influencern Michaela Delér, syster till influencern Janni Delér som i sin tur är gift med den före detta freestyleåkaren och numera – kan ni gissa? – influencern Jon Olsson. Cirkeln sluten.

Hur kommer det sig att du halkande in på influencer-spåret från första början?
– Jag skulle absolut kalla mig själv för influencer men det arbetet är egentligen bara en bisyssla eftersom jag är involverad i Sunroof, ett företag som monterar byggnadsintegrerade solcellstak samt bygger en VirtualPowerPlant-plattform. Att jag hamnade där var för att jag själv tittade på solceller till mitt hus. Jag har alltid varit sponsrad av ett elbolag som har den tjänsten men så hamnade jag på den här hemsidan och ringde upp VD:n för att försöka få till ett samarbete. I samma veva frågade jag om de behövde eller ville ha hjälp med sin marknadsföring. ”Egentligen inte” svarade han ”men hoppa på tåget ändå så ser vi vad det blir” fortsatte han och så gjorde jag det. Det är ett år sedan nu.

– Att jag sedan valde att satsa på Youtube är mycket tack vare min svägerska och svåger, Janni Delér och Jon Olsson, som håller på mycket med foto och film. Jag såg fördelarna som ett sådant yrke gav och tyckte att det verkade intressant. Det enda kravet jag hade var att det inte skulle kännas jobbigt, för jag har också fått se nackdelarna med samma yrke.

– Jag ville skapa någonting som var roligt att göra och såg potential i att göra en resa tillsammans med de som tittar. Ett husbygge kändes perfekt. Jag tror att igenkänningsfaktorn kan vara hög.

Att vara influencer innebär att ständigt vara online och up to date. Det innebär också att ge ut mycket och stora delar av sitt liv och sin vardag till människor man inte känner eller vet vilka de är. Tillsammans har Jens och Michaela närmare 200.000 följare på Instagram.

Känns det utelämnande att vara influencer?
– Jag har varit inne i den offentliga svängen så länge att jag inte reflekterar över det längre. Förr i tiden skrevs det betydligt mer om mig än vad det gör nu. Dessutom har jag varit förskonad från nötter på nätet. Jag vet inte om jag hade tyckt annorlunda om jag blivit illa behandlat online. Jag kan tänka mig att om merparten varit elaka så hade jag börjat rannsaka mig själv. Det gjorde jag när jag idrottade. I mitt huvud var jag nummer ett i världen men på pappret stod det 150 och när teorin inte överensstämde med praktiken chansade jag mycket och åkte därefter. Jag hade några säsonger där jag körde ut och det var folk snabba med att tala om för mig, allt från krönikörer som skrev diverse saker till alla man mötte på en flygplats när man var på väg någonstans.

Vi behöver återhämtning från allt

Skidbacke eller sociala medier – vi behöver återhämtning från allt. Hur den ter sig skiljer sig från såväl situation som person.

Hur viktigt har det varit med återhämtning för dig?
– Extremt viktigt. Det gick upp för mig rätt rejält i det som kom att bli slutet på min karriär. Sista året som aktiv idrottare tränade jag på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Det var vinna eller försvinna. Jag fick en ny fystränare som jag skulle beskriva som lite smått galen. Jag kunde hålla ordning på maten och träningen men jag hade precis fått mitt första barn och kunde därför inte hålla ordning på sömnen. Det gjorde att jag bröt ned mig själv. Det är lätt att glömma att ALLA bitar måste falla på plats för att kunna och orka prestera på den höga nivå som elitidrott innebär.

Hur skiljer sig återhämtningen nu från då?
– Tro det eller ej men det blir betydligt mindre återhämtning nu. Förut var den schemalagd. Nu är min återhämtning att faktiskt träna. Det handlar mer om den mentala biten än den fysiska. Jag lever väldigt intensiva dagar i och med att jag har tre jobb. Influencer-yrket tar några timmar i veckan, Sunroof tar upp all dagtid och på kvällarna sitter jag med husbygget. Därtill har jag två barn och övriga förpliktelser. Får jag inte återhämta mig mellan allt detta blir det kaos för mig. Det snurrar i huvudet och jag kan inte tänka klart en enda tanke. Jag känner dock inte att jag behöver så mycket återhämtning… säger den som går in i väggen. Skämt åsido. Just nu känns allt väldigt kul och det räddar mig nog från att lida av det.

Följ Jens och Michaelas husbygge (eller skilsmässa…) här.

Flowlife förbereder: Andreas Kramer

Andreas Kramer, den svenske rekordhållaren när det kommer till löpdistansen 800 meter, är en av 19 svenska friidrottare som gjort sig behörig till en OS-biljett. För 24-åringen innebär uttagningen till friidrottstruppen debut i OS-sammanhang.

kramer

Har du något personligt favoritsportminne?
– Oj. Det känns svårt att välja bara ett. Det måste vara när jag vunnit någonting. Jag vann U23-EM för några år sedan och det var väldigt stort för mig. Sedan vann jag EM-silver, vilket också kändes stort. Det svenska rekordet… Som sagt: det är svårt att välja. Det finns många toppar som jag skulle vilja nämna. Nu hoppas jag såklart också att OS i Tokyo ska komma att få tillhöra den här listan.

För att vara med i toppstriden bland medeldistanslöparna krävs både god uthållighet i form av hög syreupptagningsförmåga och snabba ben. Detta har Kramer jobbat aktivt med inför OS. Framför allt det senare nämnda. Minst en gång i veckan har han frångått den renodlade konditionsträningen för att istället träna sprinter under ledning av sprintcoachen Anders Palmqvist.

Vilket är ditt bästa generella OS-minne?
– Eftersom jag är 800-meterslöpare får jag kanske säga när David Rudisha slog världsrekord i OS-finalen i London 2012. Det var otroligt häftigt att se.

Hur skiljer sig uppladdningen inför OS jämfört med andra mästerskap?
– Det är faktiskt inte så stor skillnad mellan uppladdningarna. Även fast allt runt omkring är mycket, mycket större är det fortfarande en vanlig tävling. Eller vanlig och vanlig. Vi som tävlar vill vara så bra som möjligt på alla tävlingar, därför laddar vi alltid upp på det sätt som gynnar oss bäst, oavsett mästerskap.

Kramer har rekordet

Så sent som i februari i år bräckte Kramer det svenska rekordet från 1992 genom att stoppa klockan på 1.45.09 under World indoor tour i Torun. Det är 82 hundradelar snabbare än tidigare rekordinnehavare Martin Enholms tid. Inom sportens värld är det inte sällan det handlar om små marginaler, särskilt inte i löpsammanhang. Därför spelar mental uppladdning och återhämtning stor roll.

Vad gör du en timme innan det är dags att tävla?
– Innan tävling brukar jag vara ganska nervös. Jag försöker att ladda upp genom att tänka igenom taktiken och förbereda mig mentalt inför hur tufft det kommet att bli.

Vad gör du helst under en vilodag?
– Jag gillar att träna och gör gärna det, så min tränare brukar få hålla tillbaka mig lite grann. När jag väl vilar har jag inga problem med att göra det och då tar jag det väldigt lugnt. Jag sitter i princip bara i soffan och kollar på TV, allt för att vila upp kroppen.

HÅLLTIDER FÖR FRIIDROTTEN:

Alla OS-hålltider hittar du här.

Fredag 30 juli
02:00 – 05:30 FRIIDROTT herrar 3000 m hinder försök, höjdhoppskval, diskuskval, damer 800 m försök, herrar 400 m häck försök, damer 100 m försök
12:00 – 14:00 FRIIDROTT damer 5000 m försök, damer trestegskval, kula kval, mixedstafett 400 m försök, herrar 10000 m final

Lördag 31 juli
02:00 – 05:00 FRIIDROTT damer 400 häck försök, diskus kval, herrar stavhopp kval, 800 m, damer 100 m häck kval, herrar 100 m försök
12:00 – 14:55 FRIIDROTT herrar längdhopp kval, damer 100 m semifinaler, herrar 100 m försök, diskus final, damer 800 m semifinaler, mixedstafett 4×400 m damer 100 m final

Söndag 1 augusti
02:10 – 05:00 FRIIDROTT damer slägga kval, 3000 m hinder, längdhopp kval, kula final, herrar 400 m heat
12:00 – 14:55 FRIIDROTT herrar höjdhopp final, 100 m semifinaler, damer 100 m häck semifinaler, tresteg final, herrar 800 m semifinaler, 400 m häck semifinaler, 100 m finaler

Måndag 2 augusti
02:00 – 04:55 FRIIDROTT herrar spjutkval, damer 1500 m heat, herrar längdhoppsfinal, damer 200 m heat, 100 m häck final
12:00 – 15:00 FRIIDROTT damer stavhoppskval, 200 m semifinaler, diskusfinal, herrar 400 m semifinaler, damer 400 m häck semifinaler, herrar 3000 m hinder final, damer 5000 m final

Tisdag 3 augusti
02:00 – 05:35 FRIIDROTT herrar trestegskval, försöksheat 1500 m, damer spjutkval, försöksheat 400 m, längdfinal, herrar försöksheat 200 m, 400 m häckfinal
12:00 – 14:55 FRIIDROTT försöksheat herrar 110 m häck, kulkval, stavhoppsfinal, försöksheat 5000 m, damer släggfinal, herrar 200 m semifinaler, damer 800 m final, 200 m final

Onsdag 4 augusti
02:00 – 05:25 FRIIDROTT herrar tiokamp 100 m, längdhopp, kula, herrar spjutkval, damer sjukamp 100m häck, höjdhopp, herrar 110 m häck semifinaler, damer 400 m häckfinal.
11:30 – 15:00 FRIIDROTT herrar tiokamp höjdhopp, 400 m, damer 1500 m semifinaler, damer sjukamp kula, 200 m, damer 400 m semifinaler, 3000 m hinder final, herrar släggfinal, 800 m final, 200 m final.

Torsdag 5 augusti
02:00 – 08:15 FRIIDROTT herrar tiokamp 110 m häck, diskus och stavhopp, damer höjdhoppskval, sjukamp längdhopp och stavhopp, damer 4×100 m stafettförsök, herrar trestegsfinal, kulfinal, herrar 4×100 m stafettförsök, 110 m häckfinal.
12:00 – 14:45 FRIIDROTT herrar tiokamp spjut, damer stavhoppsfinal, 4×400 m stafettsförsök, herrar 1500 m semifinaler, 400 m final, damer sjukamp 800 m, herrar tiokamp 1500 m.
22:30 – 03:00 FRIIDROTT herrar, gång 50 km

Fredag 6 augusti
09:30 – 11:15 FRIIDROTT damer, gång 20 km
12:50 – 14:55 FRIIDROTT herrar 4×400 m stafettförsök, damer spjutfinal, herrar 5000 m final, damer 400 m final, 1500 m final, herrar och damer 4×100 m stafettfinal

Lördag 7 augusti
00:00 – 03:15 FRIIDROTT damer maraton
12:00 – 15:20 FRIIDROTT damer höjdhoppsfinal, 10000 m final, herrar spjutfinal, 1500 m final, damer och herrar 4×400 m stafettfinal

Söndag 8 augusti
00:00 – 02:45 FRIIDROTT herrar maraton

Flowlife förbereder: Agnes Alexiusson

Avbrutet och framflyttat OS-kval till följd av en världsomfattande pandemi och coronadrabbad inte bara en utan två gånger personligen. Efter många om och men ska boxaren Agnes Alexiusson äntligen få kliva in i OS-ringen. Trots att uppladdningen tvingats bli längre än tänkt är 25-åringen mer motiverad än någonsin.

agnes

2016 gjorde Agnes en storsatsning för att få medverka i de olympiska spelen i Rio, dessvärre utan att nå önskad framgång. Förlusten i den andra omgången av boxnings-VM samma år innebar att hon inte fick möjlighet att kvala sig vidare till nämnt OS. När det sedan var dags för OS i Tokyo svepte en pandemi över världen och lamslog densamma. Hela tre gånger behövde kvalet flyttas fram innan det stod klart vilka som skulle få vara med och bokstavligt talat slåss om medalj.

Hur skiljer sig uppladdningen inför OS jämfört med ett annat mästerskap?
– Jag skulle säga att en OS-uppladdning pågår i flera år. För mig har det känts som om EM och VM varit delmål längs vägen. OS har alltid varit det stora målet. Sedan har ju den här resan blivit lite extra lång i och med att allting blivit uppskjutet men eftersom det är just ett OS har det inte varit svårt att hålla sig motiverad. Tanken på det har hela tiden funnits i bakhuvudet. Det har bara varit att acceptera läget och köra på.

Vad hoppas du på väl i Tokyo?
– Jag vill självklart ta medalj, det är mitt stora mål. För att göra det måste jag såklart prestera och det är där mitt absolut största fokus kommer att ligga – på mig själv och min egen prestation.

Slumpen som blev avgörande för Agnes

2009 beslutades damboxning att tas in som gren i OS-programmet och 2012 hade den sin premiär i London. Sedan dess har Agnes legat i och längtat efter att själv få göra OS-debut.

Hur kommer det sig att du valde boxning från första början?
– Egentligen var det en slump att det blev just boxning för min del. När jag var åtta år följde jag med en kompis till den boxningsklubb hon tränade på. Egentligen var det en annan tjej som skulle ha gått med henne den gången men hon bröt armen och då fick jag frågan. Man skulle kunna säga att jag var reservkompisen. Så här i efterhand är jag dock glad över det eftersom jag hållit på med boxning sedan dess.

Det råder delade åsikter kring boxning som sport. Många vill göra gällande att det är alldeles för våldsamt men frågar man utövarna själva är svaret ofta något helt annat.

Vad önskar du att fler visste om boxning?
– Hur mycket man faktiskt utvecklas, dels fysiskt men kanske framför allt som människa. Det är jättebra träning för både kroppen och knoppen.

agnes

BOXNINGSSCHEMA

Lördag 24 juli
04:00 – 07:30 BOXNING damer -57 kg, herrar -69 kg, -81 kg, -91 kg
10:00 – 13:30 BOXNING damer -57 kg, herrar -69 kg, -81 kg, -91 kg

Söndag 25 juli
04:00 – 07:45 BOXNING damer -51 kg, -69 kg, herrar -75 kg, +91 kg
10:00 – 13:45 BOXNING damer -51 kg, -69 kg, herrar -75 kg, +91 kg

Måndag 26 juli
04:00 – 07:45 BOXNING damer -57 kg, herrar -57 kg, -69 kg
10:00 – 13:45 BOXNING damer -57 kg, herrar -57 kg, -69 kg

Tisdag 27 juli
04:00 – 07:45 BOXNING damer -69 kg, herrar -63 kg, -81 kg
10:00 – 13:45 BOXNING damer -69 kg, herrar -63 kg, -81 kg

Onsdag 28 juli
04:00 – 07:45 BOXNING damer -57 kg, -60 kg, -75 kg, herrar -52 kg
10:00 – 13:45 BOXNING damer -57 kg, -60 kg, -75 kg, herrar -52 kg

Torsdag 29 juli
04:00 – 07:10 BOXNING damer -51 kg, herrar -57 kg, -75 kg
10:00 – 13:10 BOXNING damer -51 kg, herrar -57 kg, -75 kg

Fredag 30 juli
04:00 – 07:10 BOXNING damer -60 kg, -69 kg, herrar -69 kg, -81 kg, -91 kg
04:00 – 07:10 BOXNING damer -60 kg, -69 kg, herrar -69 kg, -81 kg, -91 kg

Lördag 31 juli
04:00 – 06:55 BOXNING damer -57 kg semifinaler, -75 kg kvartsfinaler, herrar -52 kg och -63 kg sextondelsfinaler
10:00 – 12:55 BOXNING damer -57 kg semifinaler, -75 kg kvartsfinaler, herrar -52 kg och -63 kg sextondelsfinaler

Söndag 1 augusti
04:00 – 06:40 BOXNING kvarts- och semifinaler. Damer -51 kg, herrar -57 kg, -69 kg, -75 kg, -81 kg, +91 kg
10:00 – 12:40 BOXNING kvarts- och semifinaler. Damer -51 kg, herrar -57 kg, -69 kg, -75 kg, -81 kg, +91 kg

Tisdag 3 augusti
04:00 – 06:40 BOXNING kvartsfinaler herrar -52 kg, -63 kg, damer -60 kg, semifinaler herrar -57 kg, -91 kg, final damer -57 kg
10:00 – 12:40 BOXNING kvartsfinaler damer -60 kg, herrar -52 kg, -63 kg, semfinaler herrar -57 kg, -91 kg, final herrar -69 kg

Onsdag 4 augusti
07:00 – 09:10 BOXNING semifinaler damer -51 kg, -69 kg, herrar +91 kg, final herrar -81 kg

Torsdag 5 augusti
07:00 – 09:10 BOXNING semifinaler damer -60 kg, herrar -52 kg, -75 kg, final herrar -57 kg

Fredag 6 augusti
07:00 – 08:40 BOXNING semifinaler damer -75 kg, herrar -63 kg, final herrar -91 kg

Lördag 7 augusti
07:00 – 08:55 BOXNING finaler herrar -52 kg, -75 kg, damer -51 kg, -69 kg

Söndag 8 augusti
07:00 – 08:55 BOXNING finaler damer -60 kg, -75 kg, herrar -63 kg, +91 kg

Flowlife förbereder: Adam Chartoi

Vägen mot ett OS är för många idrottare lång och brokig. Fråga bara boxaren Adam Chartoi, 24, som via ranking baserad på tidigare resultat gjorde sig berättigad till en Tokyo-biljett bara två veckor innan avfärd. Med år av förberedelse och ett intensivt träningsläger på Bosön i bagaget är han dock mer än redo för den största idrottsliga händelsen hittills i sitt liv.

adam

Adam valde aldrig boxning

Vilket är ditt bästa generella OS-minne?
– Det enda jag tänker på just nu är det som ledde mig hit och det var det första OS:et som jag kollade på, 2008. Då var jag 11 år. Jag minns att det var i Peking. Jag vet inte om det var mitt i natten eller tidigt på morgonen men jag vaknade för att kolla på OS och kände direkt att ”det här är det jag ska göra, dit ska jag”. Ända sedan den dagen har jag tänkt på det, visualiserat det, och när jag fick nyheten om mitt deltagande kom det här minnet till mig direkt. Jag tänkte på lilla Adam som tittade på OS och tyckte att det vore coolt att medverka. Nu är han där.

Hur kommer det sig att du valde boxning från början?
– Jag valde aldrig boxning. Det var mer boxningen som valde mig. Jag blev ditskickad av min pappa. När jag var fyra år gammal boxades min storebror redan och rätt som det var tyckte pappa att jag skulle följa med till en av träningarna. Jag tränade inte själv men jag stod i ett hörn och tittade på och fick på så sätt lära känna sporten. Tiden har lärt mig att älska den. Det var inte så att jag såg en Rocky-film och blev inspirerad till att göra samma sak.

Vem är din största förebild inom boxningen?
– Det måste vara Muhammad Ali. Honom tänker jag på hela tiden. Min bror är också en förebild. Han har många roller för mig. Han är inte bara min bror, han är också min rådgivare och min tränare. Jag ser upp till honom.

Vad önskar du att fler visste om boxning?
– Jag önskar att fler fick uppleva vilken fin sport det faktiskt är, att det inte är våld som många vill hävda. Det handlar inte bara om två personer som slår varandra. Det är ett tankesätt, en teknik, lite som ett schackspel. För någon som inte följer boxningen utan bara ser en match här och där är det lätt att säga att det är farligt men ishockey är också farligt. Det är så det är med sport. Jag tror att många skulle ändra uppfattning om de bara fick komma till en klubb och testa på ett pass.

Ett besked värt väntan

Det är inte ofta svenska boxare lyckas kvalificera sig till OS. Sedan de första olympiska spelen i Aten 1896 har det endast medverkat 64 stycken, inklusive Adam Chartoi och Agnes Alexiusson som nu representerar Sverige i Tokyo. Agnes tog sig vidare genom vinst i direktkvalet medan Adam tog en liten omväg. Det finns nämligen fler än ett sätt att kvalificera sig till OS på. Är du nyfiken på hur kan du klicka här för att läsa mer.

Adam var och är högt placerad i den internationella rankingen. I januari 2021 utsågs han till Stockholms såväl som Sveriges bästa herrboxare. Det var just tack vare sina fina tidigare prestationer som han knep de olympiska spelens inträdeskort.

När du fick beskedet om att du blivit uttagen, kändes det då som om det var värt väntan?
– Ja, på direkten. Att få det samtalet var värt alla år av blod, svett, tårar och jack. Det var ett väldigt känslosamt samtal. Jag sprang direkt och kramade om min tränare, sedan ringde jag till min storebror. Det var emotionellt. Eftersom han kämpade men inte lyckades ta sig till OS kändes det som om jag kvalade för både honom och mig. Jag hade gjort om hela processen igen om det behövdes.

Hur länge har du satsat på Tokyo 2020?
– Jag hade tidigt tankarna på Rio 2016 men var lite för ung och hamnade dessutom i skymundan av min bror som också boxades på den tiden. Jag insåg ganska snabbt att det bara var att glömma och ställde direkt in siktet på Tokyo 2020 istället.

Hur skiljer sig uppladdningen inför ett OS jämfört med ett annat mästerskap?
– Träningsmässigt skiljer det sig inte jättemycket. Möjligtvis att man jobbar lite mer på taktiken eftersom man vet exakt vilket motstånd som kommer. Då kan man tänka på vilken taktik man ska använda sig av mot vilket motstånd. Rent träningsmässigt fortsätter jag som jag alltid har gjort. Den största skillnaden, enligt mig, är den mentala. Jag måste gå in i mindset:et att ”det här är OS”, jag kan inte gå in och lattja och ha skoj. Speciellt inte när det kommer till en sådan sport som boxning.

Hur går tankarna inför din medverkan i OS?
– Målet är först och främst att ta medalj. Just det här med förväntningar försöker jag att vara lite försiktig med. Förstå mig rätt när jag säger att det inte är normalt att medverka i OS. Jag kan inte fråga någon hur det var eftersom det inte tillhör vanligheterna att ha deltagit. Jag går in i det okända och så får jag se vad som händer där. Jag vet bara att det här kommer att vara stort och kännas väldigt speciellt.

SOK har som mål att Sverige ska komma hem med åtta medaljer. Kommer en av dem att vara din?
– Hundra procent. Jag går inte dit och tänker att jag har gjort mitt bara för att jag kvalat in. En del av drömmen har gått i uppfyllelse, absolut, men jag är inte klar. Jag ska komma hem med en medalj.

adam

Vad gör du en timme innan match?
– Då är jag säkert på väg till arenan. Mentalt försöker jag att fokusera på matchen men samtidigt vara lite lätt i huvudet. Jag tänker igenom taktiken och ser till så att jag har förstått vad mina tränare har sagt åt mig.

-Jag tycker om att vara själv men ibland känner jag att jag måste vara bland folk för att inte försvinna helt. Det är svårt att stänga av när man går in i en arena fylld med folk, där matcher som dina vänner går är igång och så vidare. Jag försöker att hitta balans mellan att vara själv och bland andra.

BOXNINGSSCHEMA

Lördag 24 juli
04:00 – 07:30 BOXNING damer -57 kg, herrar -69 kg, -81 kg, -91 kg
10:00 – 13:30 BOXNING damer -57 kg, herrar -69 kg, -81 kg, -91 kg

Söndag 25 juli
04:00 – 07:45 BOXNING damer -51 kg, -69 kg, herrar -75 kg, +91 kg
10:00 – 13:45 BOXNING damer -51 kg, -69 kg, herrar -75 kg, +91 kg

Måndag 26 juli
04:00 – 07:45 BOXNING damer -57 kg, herrar -57 kg, -69 kg
10:00 – 13:45 BOXNING damer -57 kg, herrar -57 kg, -69 kg

Tisdag 27 juli
04:00 – 07:45 BOXNING damer -69 kg, herrar -63 kg, -81 kg
10:00 – 13:45 BOXNING damer -69 kg, herrar -63 kg, -81 kg

Onsdag 28 juli
04:00 – 07:45 BOXNING damer -57 kg, -60 kg, -75 kg, herrar -52 kg
10:00 – 13:45 BOXNING damer -57 kg, -60 kg, -75 kg, herrar -52 kg

Torsdag 29 juli
04:00 – 07:10 BOXNING damer -51 kg, herrar -57 kg, -75 kg
10:00 – 13:10 BOXNING damer -51 kg, herrar -57 kg, -75 kg

Fredag 30 juli
04:00 – 07:10 BOXNING damer -60 kg, -69 kg, herrar -69 kg, -81 kg, -91 kg
04:00 – 07:10 BOXNING damer -60 kg, -69 kg, herrar -69 kg, -81 kg, -91 kg

Lördag 31 juli
04:00 – 06:55 BOXNING damer -57 kg semifinaler, -75 kg kvartsfinaler, herrar -52 kg och -63 kg sextondelsfinaler
10:00 – 12:55 BOXNING damer -57 kg semifinaler, -75 kg kvartsfinaler, herrar -52 kg och -63 kg sextondelsfinaler

Söndag 1 augusti
04:00 – 06:40 BOXNING kvarts- och semifinaler. Damer -51 kg, herrar -57 kg, -69 kg, -75 kg, -81 kg, +91 kg
10:00 – 12:40 BOXNING kvarts- och semifinaler. Damer -51 kg, herrar -57 kg, -69 kg, -75 kg, -81 kg, +91 kg

Tisdag 3 augusti
04:00 – 06:40 BOXNING kvartsfinaler herrar -52 kg, -63 kg, damer -60 kg, semifinaler herrar -57 kg, -91 kg, final damer -57 kg
10:00 – 12:40 BOXNING kvartsfinaler damer -60 kg, herrar -52 kg, -63 kg, semfinaler herrar -57 kg, -91 kg, final herrar -69 kg

Onsdag 4 augusti
07:00 – 09:10 BOXNING semifinaler damer -51 kg, -69 kg, herrar +91 kg, final herrar -81 kg

Torsdag 5 augusti
07:00 – 09:10 BOXNING semifinaler damer -60 kg, herrar -52 kg, -75 kg, final herrar -57 kg

Fredag 6 augusti
07:00 – 08:40 BOXNING semifinaler damer -75 kg, herrar -63 kg, final herrar -91 kg

Lördag 7 augusti
07:00 – 08:55 BOXNING finaler herrar -52 kg, -75 kg, damer -51 kg, -69 kg

Söndag 8 augusti
07:00 – 08:55 BOXNING finaler damer -60 kg, -75 kg, herrar -63 kg, +91 kg

Alla OS-hålltider hittar du här.

Flowlife förbereder: Melissa Petrén

I en ”mina vänner”-bok från när Melissa Petrén var 10 år gammal står det ”handbollsproffs” som svar på frågan vad hon önskar bli när hon blir stor. Nu är hon det. Melissa är i dag 26 år gammal och en av totalt 16 uttagna spelare i det svenska landslaget som åker till Tokyo för att spela handboll i OS.

melissa

Vilket är ditt bästa generella OS-minne?
– Det måste vara herrarnas silver i London 2012. Jag kommer ihåg det så väl eftersom det var en skräll att de ens kom till final. Dessutom förlorade de med bara ett måls skillnad. Som handbollsspelare minns man sådana ögonblick med lite extra värme för att man själv vet hur mycket det betyder för laget.

Hur går tankarna inför din medverkan?
– Det här OS:et skulle ju egentligen ha spelats för ett år sedan, så redan i december 2019 visste jag att ”om ett halvår är det OS”. Då började jag förbereda mig och kriga för en ordinarie plats. Sedan blev det uppskjutet. Det var såklart jättetråkigt men inte lika jobbigt mentalt som man kanske skulle kunna tänka sig. I och med att jag var ny i landslaget då kände jag ändå inte att det var en 100-procentig chans för mig att komma med. Däremot tänkte jag ”vad händer om jag är skadad om ett år?”. Tiden som har passerat nu har jag mest gått runt och hoppats på att jag ska hålla, vara hel och fräsch säsongen igenom.

Hur skiljer sig uppladdningen inför ett OS jämfört med andra mästerskap?
– För handbollslandslagets del har det varit väldigt mycket samlingar. En vecka var vi på Playitas och hade träningsläger, kort därefter spelade vi två träningsmatcher och nästa vecka åker vi på ännu en samling. I vanliga fall brukar vi mötas upp en och en halv vecka innan första matchen. Kort och gott skulle man kunna säga att det är mer samling och mindre semester inför ett OS.

– Mentalt är det inte så stor skillnad för mig. Det känns som ett vanligt mästerskap. Jag tror inte riktigt att jag har förstått hur stort det kommer att vara att bo i den berömda OS-byn tillsammans med alla andra idrottare. Jag har hört från andra som deltagit i OS tidigare att det är en del intryck att ta in och till sig, så mycket kommer nog att landa hos mig när jag väl är på plats.

Vad förväntar du dig av Tokyo?
– Jag hoppas och tror att det kommer att bli en sjukt rolig upplevelse. Det ska bli roligt att få följa de andra svenskarna på så nära håll. När det kommer till själva handbollen har vi hamnat i en tuff grupp men jag tycker att vi som lag har spelat ihop oss bättre och bättre för varje samling. Jag hoppas att vi kan ta oss vidare till åtminstone kvartsfinal. Jag är jättenöjd bara över att ha kommit hit. Vi är 14 stycken som blivit uttagna. I ett vanligt mästerskap är det 16 stycken plus två reserver men inför OS är det 14 stycken plus tre reserver. Det i sig gör mig sjukt stolt. Jag är väl medveten om att det är hård konkurrens i landslaget och det är klart att jag vill spela så mycket som möjligt men jag tänker att jag gör vad jag kan och sedan får jag ta det dag för dag.

Handboll – en tuff men ren sport

Melissa har sedan 2019 varit bosatt och spelat i grannlandet Danmark. Mellan 2019 och 2021 var hon kontrakterad för HH Elite. Innan dess har hon representerat svenskklubbarna Huddinge, Spårvägen och Lugi. De närmsta åren kommer hon att spela i København Håndbold.

Hur kommer det sig att du valde just handboll?
– Min mamma spelade handboll, så när jag var 6 år gammal frågade hon mig om jag ville prova. Sedan dess har jag ägnat mig åt det. Jag spelade även fotboll vid sidan av ett tag men när jag kom upp i åldern och behövde välja enbart en av sporterna att faktiskt satsa på blev det handbollen eftersom jag tyckte att det var mycket roligare.

Vad önskar du att fler visste om handboll?
– Hur hårt man arbetar. Jag personligen tycker att handboll är en tuff men ren sport. Man får många smällar men man ställer sig alltid snabbt upp igen. Visst händer det att det förekommer filmningar även i handbollens värld men man får så mycket stryk utan att göra väsen ifrån sig. Många som inte tittar på handboll i vanliga fall men sedan kommer över ett mästerskap brukar säga att det är en väldigt bra tv-sport, att det är spännande och oförutsägbart.

Har du någon förebild inom sporten?
– Det finns ingen jag strävar efter att bli som men jag har alltid sagt Mikkel Hansen, som spelar i det danska landslaget, när någon frågar. Jag ser upp till hans sätt att spela, hans teknik är något utöver det vanliga.

HÅLLTIDER FÖR HANDBOLLEN:

Alla OS-hålltider hittar du här.

Lördag 24 juli
02:00 – 05:30 HANDBOLL gruppspel för herrar
07:15 – 10:45 HANDBOLL herrar, gruppspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL herrar, gruppspel

Söndag 25 juli
02:00 – 05:30 HANDBOLL damer, gruppspel
07:15 – 10:45 HANDBOLL damer, gruppspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL damer, gruppspel

Måndag 26 juli
02:00 – 05:30 HANDBOLL herrar, gruppspel

Tisdag 27 juli
02:00 – 05:30 HANDBOLL damer gruppspel
07:15 – 10:45 HANDBOLL damer gruppspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL damer gruppspel

Onsdag 28 juli
02:00 – 05:30 HANDBOLL herrar, gruppspel
07:00 – 10:45 HANDBOLL herrar, gruppspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL herrar, gruppspel

Torsdag 29 juli
02:00 – 05:30 HANDBOLL damer, gruppspel
07:15 – 10:45 HANDBOLL damer, gruppspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL damer, gruppspel

Fredag 30 juli
02:00 – 05:30 HANDBOLL herrar, gruppspel
07:15 – 10:45 HANDBOLL herrar, gruppspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL herrar, gruppspel

Lördag 31 juli
02:00 – 05:30 HANDBOLL damer, gruppspel
07:15 – 10:45 HANDBOLL damer, gruppspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL damer, gruppspel

Söndag 1 augusti
02:00 – 05:30 HANDBOLL herrar, gruppspel
07:15 – 10:45 HANDBOLL herrar, gruppspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL herrar, gruppspel

Måndag 2 augusti
02:00 – 05:30 HANDBOLL damer grundspel
07:15 – 10:45 HANDBOLL damer grundspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL damer grundspel

Tisdag 3 augusti
02:30 – 04:30 HANDBOLL herrar kvartsfinal
06:15 – 08:15 HANDBOLL herrar kvartsfinal
10:00 – 12:00 HANDBOLL herrar kvartsfinal
13:45 – 15:45 HANDBOLL herrar kvartsfinal

Onsdag 4 augusti
02:30 – 04:30 HANDBOLL damer kvartsfinal
06:15 – 08:15 HANDBOLL damer kvartsfinal
10:00 – 12:00 HANDBOLL damer kvartsfinal
13:45 – 15:45 HANDBOLL damer kvartsfinal

Torsdag 5 augusti
10:00 – 12:00 HANDBOLL herrar, semifinal
14:00 – 16:00 HANDBOLL herrar, semifinal

Fredag 6 augusti
10:00 – 12:00 HANDBOLL damer semifinal
14:00 – 16:00 HANDBOLL damer semifinal

Lördag 7 augusti
10:00 – 12:00 HANDBOLL herrar bronsmatch
14:00 – 16:30 HANDBOLL herrfinal

Söndag 8 augusti
04:00 – 06:00 HANDBOLL damer bronsmatch
08:00 – 10:30 HANDBOLL damfinal

Erik Skoglund om vad återhämtning betytt för honom

Erik Skoglund, 30, började boxas redan som 11-åring. När han var 18 år gammal hade han vunnit såväl svenska som nordiska mästerskap och tillskrevs sedermera epitetet proffsboxare. Som 26-åring tvingades han till time out från boxningen, ja hela livet, till följd av en otäck hjärnblödning. Det här är hans berättelse om vad återhämtning inneburit för honom.

Den 8 december 2018 drabbades Erik Skoglund av en hjärnblödning. Han opererades omgående och försattes därefter i medicinsk koma, ur vilken han väcktes drygt två veckor senare. Från att ha hårdtränat på daglig basis behövde han nu lära sig allting på nytt. Inte bara i träningsväg utan i livet överlag. Gå, stå, prata, vara.

Hur skulle du definiera ordet återhämtning?
-Återhämtning är så brett. För mig är det mentalt, fysiskt och idrottsligt. Det kan var allt från att man återhämtar sig från en skada till att man återhämtar sig från att förebygga en skada till att man bara behöver ett mentalt break. Alla delar är viktiga. Återhämtar man sig inte mentalt bryter man ihop och återhämtar man sig inte fysiskt går man sönder.

Vilken del av återhämtningen skulle du säga är viktigast?
-Den mentala återhämtningen är den viktigaste för mig. Visst, får man aldrig någonsin vila kroppen går den sönder men den tål ändå väldigt mycket. Den mentala biten kan också tåla väldigt mycket men det är påfrestande på ett annat sätt. Om man stretchar den för långt under för lång tid bryter man ihop och då är vägen tillbaka tuff.

Vad innebar återhämtning för dig innan olyckan?
-Återhämtning har alltid varit väldigt viktigt för mig. Däremot har jag inte alltid lyssnat på kroppen. Jag har inte alltid haft eller tagit mig tid för återhämtning eftersom jag hela tiden har haft ett nytt träningspass inplanerat. Jag tycker inte om att gå ifrån planen. Har jag gjort en plan som innebär 12 träningspass i veckan har inte jag varit jätteduktig på att tänka ”ja men i dag känner jag mig rätt silten så jag gör det här istället” utan jag har kört på enligt planen. Om det däremot har stått återhämtning i planen har jag haft lättare att förhålla mig till det.

-Innebörden av återhämtning har alltid varit beroende av var i min träningsfas jag varit. Inför exempelvis en match brukade jag ta en långpromenad eller sätta mig på cykeln och trampa bara för att förbränna. Jag körde även mycket rörlighetsträning och stretch och försökte koppla ihop det med ett varmt bad eller en massage så att hela kroppen fick möjlighet att återhämta sig.

-Mentalt har jag tagit hjälp av allt från avslappningsövningar och meditation till att faktiskt prata med någon. Det är ett plan jag känner att jag utvecklats mer på sedan olyckan. Det är ingen hemlighet att min dröm och plan är att jag ska lyckas återhämta mig till inte bara 100 utan 110 procent. Jag vill kunna komma tillbaka och boxas men jag förstår att förutsättningarna har förändrats för mig och att jag därmed kommer att behöva mer vila. Att jag kommer att behöva träna smartare. Att jag aldrig kommer att kunna sparras lika hårt och intensivt som jag gjorde förut. Man får hitta metoder. Låsningar, lösningar.

Apropå det: vad har återhämtning inneburit för dig efter olyckan?
-Precis efter olyckan var återhämtningen två veckors intensiv sömn i form av koma men sedan dess har det varit mycket annat. Jag har en annan respekt för återhämtning i dag. Det är mycket lättare för mig att acceptera det. Jag vill intala mig att jag med åldern har blivit mer mogen och förstår saker bättre överlag, som vad återhämtning kan ge till exempel, men jag har också insikt i att just jag behöver mer återhämtning än andra och framför allt mer än vad jag själv behövde förut.

Erik Skoglund

Vikten av elitidrottsmentalitet

Till en början var det tveksamt huruvida Erik skulle klara sig eller inte. Således var sträckan mot en vanlig vardag lång. I alla fall enligt läkarna. ”Vi har en person som lämnat avdelningen snabbt” ska de ha sagt och syftat på en som kördes ut i rullstol efter tre månader. Erik hoppade ut på kryckor efter två veckor. Därmed inte sagt att han var återställd efter den tiden.

Har du fått några bakslag?
-Ja, framför allt i tidigt skede. När jag umgicks med vänner kunde jag plötsligt ta slut helt och hållet. När jag skulle resa mig upp och gå därifrån var det nästan så att jag ramlade omkull och då fick de jag umgåtts med rycka in och leda mig till dit jag skulle. Jag kan än i dag bli hjärntrött om jag har för mycket runtomkring mig men jag har blivit mycket bättre på att hantera och förebygga det. I början kom det dessutom mycket fortare och mycket mer oförutsägbart. Nu har jag lärt känna mig själv, mitt nya jag, på ett sätt som gör att jag kan känna när det börjar bli för mycket, innan det går för långt.

Återhämtningen är högst individuell och ingen är den andre lik. Ändå är återhämtning viktigt för gemene man, särskilt viktigt efter en olycka som den nämnd ovan.

-Jag försöker att leva som jag lär men sedan tror jag att jag kanske skulle förespråka ännu mer återhämtning om jag pratade med någon annan. Framför allt om jag pratade med någon annan i min situation. Om jag skulle guida någon som varit med om samma sak skulle jag nog vara lite hårdare vad gäller vila. Samtidigt vill jag inte ta bort elitidrottsmentaliteten jag besitter eftersom det är den som har tagit mig från att vara en koma-patient till den jag är i dag. Jag har haft väldigt stor nytta av den.

Intensiv återhämtning

Elitidrottsmentalitet är inte något att enbart applicera på ens förmåga att prestera, den sätter även ens disciplin på prov. En boxningsmatch kräver ordentligt med förberedelse men också intensiv återhämtning. För många är det senare nämnda också det svåraste. Många boxare går på lång diet och pendlar 10-15 kilo upp och ned i vikt. Tyvärr är allt för många ute i sista stund med att komma i rätt vikt och tvingas därför hetsbanta eller pressa sig ohälsosamt mycket på alldeles för kort tid.

-Jag vet att efter invägning och match tänker många att ”nu är det fritt fram att äta vad jag vill” men det är det inte. Man måste ju äta bra för att kunna fortsätta prestera. Om man har varit på diet länge, för mig innebar det 10 månader den senaste gången, och vägt allt på guldvåg är det klart att man direkt efter det inte bara kan stoppa i sig massa skit. Kroppen kommer inte att återhämta sig och det är ju det den tiden egentligen handlar om.

Har du gjort det misstaget?
-Ja, det har jag. Delvis. Det infinner sig en sorts besvikelse när en match är över och att bara börja om med diet och träning och allt gör att det uppstår en viss bitterhet. Då är det lätt att det skenar iväg i något slags tröstäta-mönster. Även när en match har gått bra och man vill fira är det lätt hänt att det skenar iväg efter en så pass lång tid på diet.

-Jag har definitivt haft en osund relation till mat, till viss del kanske jag fortfarande har det, men jag försöker att få bukt med det. Jag tror att min stora styrka i det hela är att jag är medveten om det, att jag inte förnekar det. Generellt sett tror jag att många boxare är lite ”ätstörda”.

-Jag har faktiskt en story på ämnet! Efter olyckan rasade jag från 87 kilo vältränad till 72 kilo skinn och ben. När jag såg det slutade jag väga mig och tänkte att ”nu måste jag äta för att gå upp de förlorade kilona”. Jag som varit van vid att träna två gånger om dagen och ha den sortens förbränning fick mig en chock när det från ingenstans såg annorlunda ut. Jag tränade visserligen två gånger om dagen men det var rehabträning i form av att lära sig gå med hjälp av en barr och liggande knipövningar för magmuskulaturen. Det var inte alls samma intensitet. När träningen sedan sakta övergick från rehabträning till uppbyggnadsträning stod styrka på programmet och jag skulle testa att göra några chins. ”Jag börjar enkelt, 12 x 3 blir bra” tänkte jag. Hoppade upp i räcket, optimistisk, men det var knappt att jag orkade slita mig upp till en repetition. ”Vad fan är det som har hänt?” tänkte jag och gick och vägde mig. Då visade vågen 97 kilo. Där och då gick det upp för mig hur viktigt det är att tänka på vad man faktiskt stoppar i sig.

Erik Skoglund om återhämtning

Två tips om återhämtning

Vilka råd kring återhämtning skulle du ge gemene man?
*
Lyssna på kroppen men inte för mycket. Gemene man kan ha en tendens att gnälla lite och det ska man inte ta hänsyn till. Man måste lära sig att skilja på när kroppen säger ifrån för att den är lat och när kroppen säger ifrån för att det finns en skaderisk. Där har jag aldrig varit särskilt bra. Jag har alltid trott att kroppen är lat snarare än att det finns en skaderisk och tänkt att ”om jag bara biter ihop lite till så går det”. Där gäller det att hitta balans. Den är dock väldigt svår att predika om eftersom den är så individuell. Skulle någon med samma mentalitet som jag höra på det här skulle den personen förmodligen bara få vatten på sin kvarn och tänka att ”nu måste jag köra ännu hårdare” medan någon som är motsatsen till det skulle tänka att ”han känner inte till mina problem, de är oändliga”. Det kanske de är men de sitter förmodligen inte i kroppen.

*Träna smart. Det tror jag att alla behöver lära sig. Välj med omsorg vilka övningar du gör och under vilken period. Jag tränar alltid i cykler, som många elitidrottare gör. Då gäller det att acceptera att träningen inte alltid ser likadan ut och att formen inte alltid ser likadan ut. Det ska den inte göra heller. Försöker man att vara i toppform jämt kommer man att vara medioker jämt, så är det bara.

”Det räcker med att man är förkyld så förlorar man sin kondition. Har man då haft en treårig förkylning i hjärnan så är det klart att det tar sin tid att komma tillbaka.”

Hur återhämtar du dig i dagsläget?
-Det finns två olika skeden och de beror på var jag tar slut någonstans. Är det kroppen som är färdig eller är det huvudet? Gäller det kroppen är återhämtningen ganska snarlik den som var förut. Jag försöker att inte vara för stillasittande. Aktiv vila i form av promenader, stretch och rörlighet är vad som fungerar bäst för mig. En Flowgun är ett väldigt bra hjälpmedel.

-Den mentala biten skulle jag säger är svårare. För mig handlar det väldigt mycket om att inte stressa upp mig. Jag har märkt att stress har en mycket negativ inverkan på mig. Det är först när jag är stressad som både jag och min omgivning märker av olyckan. Jag glömmer saker, tappar bort mig när jag pratar osv. Då är det tydligt att jag måste vila. Då lägger jag mig ned och andas, lyssnar på lugn musik eller meditation. De gånger jag lyckas ta till mig det jag lyssnar på känner jag mig som en ny människa efteråt. Dock kan det vara svårt att komma till ro när man är stressad, så ibland tar det mig tre, fyra lyssningar på samma avsnitt innan jag känner att jag är klar.

Man kan faktiskt dö när som helst

Du säger att du ska tillbaka till 110 procent. Vilken procent skulle du säga att du ligger på i dag?
-Det är så svårt att mäta eftersom boxning är så brett. Det finns områden där jag redan är 110 procent, till exempel grundstyrka. Sedan finns det områden där jag inte ens är halvvägs. Dagsformen är också väldigt avgörande. Den största delen jag måste komma tillbaka till och förbättra är motorik och tajming. Där tror jag faktiskt att en Flowtank skulle kunna hjälpa mig.

-Sedan behöver jag få bort ringrosten. Det har inte bara med min olycka att göra utan med vad som helst som gör att man är borta från sin sport. Det räcker med att man är förkyld så förlorar man sin kondition. Har man då haft en treårig förkylning i hjärnan så är det klart att det tar sin tid att komma tillbaka.

-Hellre dö imorgon med vetskapen om att man försökt än att leva i 100 år till och inte ha gjort det och undra vad som hade hänt om man bara vågat följa sina drömmar. Efter den tankeställare jag fick i och med olyckan hade jag lika gärna kunnat komma fram till att ”nej, jag vill inte det här längre” och fattat det beslutet men nu jag gjorde inte det. Jag var faktiskt väldigt mycket närmare att sluta efter att ha åkt på min första förlust än vad jag någon gång varit efter olyckan. Då var jag trött på allt och hade en helt annan inställning till sporten.

-Många är skeptiska till min inställning att komma tillbaka till boxningen men då förstår man inte min situation på riktigt. Om jag tittar jag framåt i tiden och låtsas att jag är 90 år så vet jag att jag skulle ångra mig bittert om jag inte försökte igen. Livet är så skört och man kan faktiskt dö när som helst. Jag vill inte leva ett liv som innebär att jag ångrar mig och undrar hur det hade sett ut om jag försökte.

Prestationsångest och träningsglädje med Maya Parnevik

Maya Parnevik har varit en så kallad prestationsprinsessa så länge hon kan minnas. Stundtals har den prestationsrelaterade ångesten även runnit över i träningslokalen men för det mesta har hon lyckats parera och manövrera situationen för att kunna behålla träningen som sin fristad.

Maya har alltid låtit fysisk aktivitet vara en del av hennes vardag och har sedan barnsben utövat en rad olika idrotter. Allt från basket till cheerleading till det som nu utgör en stor del av hennes vardag: gymträning.

Hur kommer det sig att lotten föll på just gymmet?
-Jag började träna för att jag hade prestationsångest i skolan. Träningen blev min frizon. Jag gjorde ingenting annat än att plugga, så min mamma sa åt mig att flytta mitt fokus. Inledningsvis gick jag bara på promenader men eftersom min mamma är personlig tränare och sjukgymnast tog hon med mig till gymmet. Allt eftersom lärde jag mig att släppa på prestationsångesten och bara tänka på träningen när jag tränade.

-Jag kände att den där timmen på gymmet var guld värd för mig. Dels fick jag chans att släppa på alla krav men jag fick också energi av att vara på gymmet. Det gynnade mig på alla fronter.

-Prestationsångesten jag hade i skolan följde inte med till gymmet. Jag tränade bara för att jag faktiskt tyckte att det var roligt. På den tiden var det ren och skär styrketräning. På senare år har CrossFit kommit in i bilden. I och med det har min prestationsångest kommit tillbaka lite grann. Inte alls på samma sätt som tidigare dock. Då handlade det om att få eller försöka undvika en panikångestattack, nu är det mer en vilja att bli bättre. CrossFit är mycket att träna i grupp och ständigt jaga rekord, vilket kan skapa lite prestationsångest hos mig. Därför har jag kommit fram till att jag aldrig kommer att vilja tävla i CrossFit. Eftersom jag är lagd åt ett håll som gör att jag lättare får ångest över mina prestationer vet jag att det skulle bli väldigt destruktivt för mig om jag visste att en tävling låg framför mig.

Hur hanterar du det?
-När min prestationsångest var som värst rent träningsmässigt, vilket var någon gång i höstas, började jag resonera med mig själv för att ta mig ur det. Jag frågade mig själv vad mitt varför är och kom fram till att det är för att må bra och ha kul och då spelar det ju ingen roll om jag klarar av att lyfta en viss vikt eller inte. Det vore en annan femma om jag skulle tävla och absolut måste greja en vikt men nu är det inte så, det finns ingen som säger till mig att jag måste det. Om mitt mål är att det ska vara hållbart är det jätteviktigt att jag lyssnar på kroppen. Klarar jag en vikt en dag ska jag vara glad över det men också komma ihåg vilka faktorer som spelar in en dag då jag inte klarar samma vikt. Det blir väldigt motsägelsefullt att säga att ens mål är att ”jag vill må bra” och sedan så mår man skit.

-Sedan jag lämnade de tankarna har jag varit mycket snällare mot mig själv. Senast handlade det om att jag klarade av att göra en muscle up. Kunde göra det tre, fyra gånger till men inte mer. Har inte klarat en enda sedan dess och i dag rycker jag på axlarna åt det. Hade det här varit förra hösten hade jag brutit ihop över en sådan grej.

Prestationsångest med Maya Parnevik

Träning kan och ska vara kul

Vad är viktigt för dig att få med i träningen?
-Just precis nu kör jag enligt en programmering och då gör jag det som står på schemat. Orkar jag inte allt, så stryker jag det. Jag är väldigt mån om att lyssna på kroppen, så jag tränar mycket utefter det. Lyssnar inåt men utmanar mig själv. Överlag brukar jag blanda en styrkedel med något slags flås. Och så älskar jag att träna på morgonen och ta med mig endorfinerna det genererar under hela dagen. Rent psykiskt har det hjälpt mig jättemycket med en timme där jag får vara här och nu. Jag har generellt sett väldigt många bollar i luften men de har jag inte tid att tänka på när jag tränar.

Maya är utbildad personlig tränare sedan snart ett år tillbaka och driver företag under samma rubrik, tränar mycket för egen maskin och har dessutom en podcast tillsammans med en annan träningsprofil, nämligen Joanna Swica.

Skulle du säga att du lever träning?
-Nej, träningen är en naturlig del av min vardag. Det är inte hela alltet. Jag är väldigt glad att jag har en så lättsam relation till träningen som jag har. Missar jag en vecka av träning är det inte hela världen av mig, till exempel.

Vad önskar du att du vetat om träning tidigare?
-Att det kan vara så jäkla kul. När jag började träna var det många i min omgivning som hetsade och hade sig gällande kroppsideal. Till lilla Maya, och till de som är i det stadiet i dag, skulle jag vilja säga att det finns något för alla. Jag tror starkt på att det finns någon träningsform för var och en. Jag vet att gymträning inte passar alla men det finns så himla mycket som är att röra på kroppen som inte är det. Ge inte upp bara för att du inte tycker om att gymträning. Försök istället att hitta en träningsform som du genuint tycker är roligt. Jag tror att tankar på ideal och liknande kommer att försvinna om fokuset flyttas. Se bra ut kommer man att göra ändå, för det kommer att komma inifrån! Glädjen lyser igenom.

Tre tips till dig som vill komma igång med träningen

  • Hitta en träningsform som du tycker är rolig. Det kan vara boxning, dans eller fotboll. Gå in i dig själv och tänk efter vad du tycker om, eller vad du tyckte om som barn. När man var liten utövade man ofta det man tyckte var roligt, så varför inte testa att göra det nu? Det behöver inte vara på en seriös nivå.
  • Att sätta upp rimliga mål och bryta ned det/dem. ”Jag vill bli stark” kan vara ett mål men hur ska du komma dit? Att hetsträna i två veckor, bli besviken för att inga resultat uppnåddes under den tiden och därefter sluta är inte vägen att gå. Då tror man att träning är att ge allt men inte få någonting tillbaka. Bli ett med ditt varför. Varför vill du bli starkare? Vad händer när jag blivit starkare? Läs på, ta kontakt med en PT, ha tålamod. Har man ett rimligt mål är det lättare att slå undan de jobbiga tankarna när de kommer eftersom man själv sitter på svaret.
  • Ha kul. Jag försöker att jobba så med mina klienter. Sedan kan man inte skratta sig igenom varje pass men over all ska träningen vara kul. Våga testa! Tycker man att man testat allt och att det fortfarande är tråkigt har man inte testat tillräckligt. Däremot är all träning inte för alla.

Vad har du för träningsplaner framöver?
-Jag har tänkt dra igång ett boot camp i augusti/september och kommer sedan att erbjuda generella träningsprogram samt online coaching. Det vore roligt att göra någonting med Flowtanks! På lång sikt vill jag även kunna erbjuda träningsresor. Min stora dröm är att kunna åka iväg till en resort, bo i ett stort hus tillsammans med en grupp människor som alla är där för att träna, äta och må bra.

Om graviditetsträning med Courtney Landin

gravidträning

Courtney Landin, 40, är en så kallad Family Health Coach med mångårig erfarenhet i branschen. Utöver de klassiska områdena som yrket innebär – motion, näringslära och sömn – är hon specifikt inriktad på graviditetsträning och allt som hör det till. 2020 skrev hon, tillsammans med Karin Bülow Orrje, en heltäckande träningsguide för den som väntar barn. I en intervju med Flowlife berättar hon bakgrunden till det som så småningom kom att bli boken Gravidstyrka.

Hur kommer det sig att du valde att rikta in dig på specifikt gravidträning?
-Jag bestämde mig för att specialisera mig inom gravidträning efter att jag själv varit gravid. Jag tyckte att det var intressant redan innan men när jag själv blev gravid upptäckte jag vilken bristande kunskap det fanns inom området. I samma veva kom jag över en fantastisk utbildning i USA. När jag läste den kände jag att jag hade hittat min passion. Kort skulle man kunna säga att jag började med gravidträning för att jag förstod och såg fördelarna som den gör för kvinnan – och barnet!

Och hur kommer det sig att det vidare också blev en bok?
-Jag älskar böcker. Jag har alltid haft en dröm om att skriva en bok. Det var för dyrt att skapa en app, så det hade jag inte möjlighet att göra. En bok kändes görbart, det kunde jag skapa. Dessutom tycker jag om formatet, att du kan bläddra i den utan att bli distraherad av någonting annat. Det är skillnaden mot när du läser något på en plattform online. En bok är lite av en paus från telefonen, vilket kan vara bra att få då och då.

Myter om gravidträning

Trots all den information som finns att tillgå råder det än i dag en rad myter om träning i samband med en graviditet. Det finns till och med de som säger att man inte ska träna över huvud taget om man är gravid. Det är fel. Däremot är det, som med vilken annan träning som helst, högst individuellt hur, när, vad och varför man tränar. Kanhända man måste omformulera sina mål i och med en graviditet men är det inte det som är själva poängen? Att förändra livet.

En av myterna är att man inte får lyfta tungt. Det får man visst. Dock kommer man med största sannolikhet att vilja sänka vikten instinktivt och successivt eftersom kroppen blir allt mer ostabil vart eftersom. Det viktiga är att lyssna på sin kropp och barnmorska – inte på alla andra.

Vilka är de vanligaste myterna när det kommer till graviditet och träning?
-”Du ska inte träna för hårt under graviditeten”. Du ska inte träna så hårt att du får andningssvårigheter men att det är strikt förbjudet att komma upp i en puls över 140 slag per minut stämmer inte. Det är helt och hållet beroende av vem som tränar vad. Det är högst individuellt, både graviditeten och träningen.

-Många gånger ser man övningar beskrivas som ”gravidsäkra” men vad betyder det egentligen? Vad är det som gör att övningen är ”gravidsäker”? Är det för att den är enkel? Bara för att övningen är enkel betyder det inte att du använder din kropp korrekt och gör du inte det är det inte säkert – gravid eller ej.

-Många av myterna har blivit motbevisade, och det redan på 80-talet, men av någon anledning lever myterna fortfarande kvar i samhället. Jag tror dock att sociala medier hjälper oss att öppna upp våra ögon och sinnen för kunskapen numera.
-När jag var gravid 2012 spelade sociala medier inte en lika stor roll som det gör i dag. Då kunde jag känna skuld för att jag tog cykeln till jobbet, fick upp min puls eller lyfte tungt på gymmet. Mycket har förändrats sedan dess. Dessutom är det vanligt att atleter visar upp sin graviditet och träning, vilket gör att fler får förståelse för att det går att kombinera de båda områdena. För egen del räcker det inte med promenader, yoga och simning. Jag behöver få lyfta och träna som jag vill. Sedan är det förstås viktigt att det inte tippar över åt andra hållet men man måste någonstans påminna sig själv om att det, som sagt, är högst individuellt.

Vad önskar du att du vetat om gravidträning tidigare?
-Hur man ska använda sin bål på rätt sätt och att det är okej att träna magmuskulaturen under sin graviditet. När man bemästrar det kan man göra i princip vad som helst. Det är också det jag brukar lägga störst fokus på när jag tränar gravida kvinnor. Det är viktigt eftersom magmuskulaturen särar på sig när man är gravid. För att den snabbt ska återgå till normalläge är det viktigt att den är tränad på rätt sätt i grunden.

Det man arbetat upp rent träningsmässigt under graviditetens gång kommer tacksamt att ligga som grund för hur kroppen mår efteråt men det är viktigt att fortsätta på den inslagna banan. En stark bål och rygg är extra viktigt eftersom det kommer att bli många stillasittande timmar i soffan och lyft fram och tillbaka.

”Fem minuter kan man ta”

Vilka träningsråd skulle du ge en kvinna som precis fött barn?
-Bättre förr än senare. Det är en annan myt: att man inte ska börja träna för tätt inpå en förlossning. Rekommendationen är mellan sex och åtta veckor men när du gjort en knäoperation till exempel ska du upp och röra dig redan dagen efter. Detsamma gäller efter en förlossning, eftersom vi måste hjälpa vår muskulatur att gå samman. Jag säger inte att man ska köra igång med världens träningspass men några kroppsviktsövningar, så som benböj, hemma i vardagsrummet är ingen fara. Tvärtom! Jag förstår att det inte är huvudfokuset men fem minuter kan man ta. Inte en timme om dagen – fem minuter! Varje dag. Många väntar på klartecken från en läkare och går sedan och kör som de gjorde innan de födde barn på direkten men det fungerar inte så. Vi måste bygga upp våra kroppar successivt.

-All träning är bra träning och jag vill att kvinnor ska känna sig bekväma med vilken typ av träning de än väljer att utföra. Jag vill fokusera på att lära kvinnor vad de kan göra med sina kroppar snarare än att sätta en etikett på vad det är. I min senaste grupp av gravida kvinnor var det stor variation på intressen och träningsformer. Det var väldigt roligt att lära alla att träna på sitt sätt och att känna sig bekväma i sina gravida kroppar, vare sig det handlade om CrossFit eller ridning.

Klicka här för att inhandla redskapen du behöver för att utöva Courtneys favoritövningar.

Återhämtning utan vila?

Oscar ”Golden boy” Ahlin, 31, har boxats i mer än halva sitt liv. Han har därför återhämtning som stadig rutin i sin vardag – eller? För att kunna prestera på samtliga plan, som i det här fallet innefattar egen träning, pt-jobb, boxningskarriär och pappaliv, krävs det att han prioriterar sin vila noga. För Flowlife berättar han hur men det är inget exempel plockat ur skolboken…

Hur ser en vanlig träningsvecka ut för dig?
-Jag tränar mellan fem och åtta pass i veckan. Jag brukar träna tillsammans med min fystränare men vi tweak:ar passen efter mina behov. När jag är så långt ifrån match som jag är nu blir det mycket fokus på vikter men den biten försvinner ju närmare match jag kommer.

-Många verkar tro att jag kör tre hårda pass om dagen men så är inte fallet. Jag brukar köra ett hårdare pass och sedan någon form av träning för genomblödningens skull. Dessutom har jag dragit ned mina träningspass från att pågå i två, tre timmar till att vara i 50 minuter, max en timme. Det har gjort stor skillnad på totalen. För mig är det effektiv träningstid som räknas, mängdträningen har jag redan gjort.

Det bästa sättet att ta reda på vad som faktiskt fungerar för en är att testa sig fram. Ett vanligt misstag som många begår är att gå ut för hårt. Faktum är att någon som tränar tre gånger i veckan kan uppnå bättre resultat än någon som kör slut på sig själv sju gånger i veckan. I slutändan handlar det om hur man tränar och, framför allt, hur man återhämtar sig. Av Oscars svar att döma är han lite bättre på det förstnämnda.

-Den period jag tränade som mest boxning var min minst kreativa tid i livet. Jag bara gjorde mina timmar. Nu boxas jag 2-4 gånger i veckan inför match och varje gång jag kommer till gymmet vill jag prestera. Jag är väldigt kreativt lagd i boxningen, jag är ingen monoton robot, så jag behöver det i min träning. Jag går väldigt mycket på känsla och är därför beroende av att må bra, så att bara göra det någon säger fungerar inte för mig. Det är också därför jag inte har någon tränare. Jag har testat x antal olika tränare runtom i världen och jag måste ha någon som är lik mig. Det dör för mig om jag måste ”bara göra”. Jag behöver någon som pratar känsla, vill ha en konversation, har ett slags djup – för det är så jag boxas. Om jag går in på ett boxningsgym någonstans vill tränarna där visa sitt ”a game”. Jag är inte intresserad av det. Jag går in på en klubb och presenterar mig, säger ”hej, kan jag få träna här i två veckor?” och när jag skuggar eller slår på säcken kommer det till slut fram någon som frågar om jag vill köra plattor för att DE har sett MIG. Jag går inte och aktivt söker efter någon.

En annan typ av återhämtning

Hur återhämtar du som boxare dig?
-Jag ska vara ärlig och säga att jag är ganska dålig på att känna efter. Om jag dagen innan har bestämt att ”jag ska springa i morgon också” så gör jag det även fast jag kanske borde ha softat den dagen och så kommer jag på anledningar till varför löpturen var befogad för att rena mitt samvete. Till mitt försvar slår det sällan tillbaka på mig. Jag kan känna mig lite sliten men aldrig så att jag tar skada av det. Min vila är och har alltid varit väldigt aktiv. En dag då jag själv inte tränar kan jag ha klienter som boxas och då håller jag plattor och är aktiv på så sätt. Det kan hända att jag märker av det i min egen träning men då vet jag också att det försvinner när en match kommer in i bilden. Då har jag ett annat mind set och tillåter inte mig själv att göra de aktiva sakerna runtom. Därför passar jag på medan jag kan.

Många elitidrottare pratar om att ”skärma av” men det är inget Oscar känner att han har behov av.

-Jag är en person som mår jävligt bra av att vara social, så att klippa bort jobbet där det sociala utgör en stor del av det är inte aktuellt för mig. Jag är 100 procent en sådan som tankar energi av att omges av andra människor. Det fungerar lite som återhämtning för mig; att se andra utvecklas och vara en del av den utvecklingen.

-Sedan har jag mitt sätt att fly. In i ett mobilspel, till exempel. Det är inte jätteuppskattat av familjen alla gånger men det är mitt sätt att stänga av. Spelar jag Candy Crush behöver jag inte tänka, jag zoonar ut. Jag har inget egentligt belägg för att det är så jag återhämtar mig men någonstans tror jag att jag gör det och ”whatever floats your boat” tänker jag. Om det känns som att det är så, så är det antagligen det.

Ahlin om återhämtning

Till skillnad från andra sporter som pågår säsongsvis krävs det en väldigt intensiv uppladdning inför en boxningsmatch. Vi pratar inte bara hårdträning utan det i kombination med bland annat bantning, diet och sparring. Det går åt mycket av ens fysiska förmåga för att klara av en sådan sak.

Hur ser tiden inför match ut för dig?
-Min vanliga vardag och den jag lever inför match är inte jätte-olika varandra. Visst, jag har mina anledningar till att inte köra på lika hårt men på det stora hela så arbetar jag som vanligt hela vägen in. Med åren har jag också lärt mig hur jag ska göra för att inte pina mig igen om en diet, exempelvis. Jag har bättre struktur nu än jag haft tidigare och är snällare mot mig själv på det sättet. Jag är dock otroligt svag på kostfronten efter match. Inför match har jag en plan men efteråt äter jag allt jag kommer över. Det kan vara nyttiga grejer men framför allt är det riktigt grisiga grejer och ofta är jag omättlig.

Har du någon ångest kopplad till det?
-Nej, för jag vet att mina dagar då jag inte kommer att ha tillgång till allt det där kommer. Jag njuter av det så länge det varar. Jag har faktiskt aldrig mått dåligt över det jag ätit eftersom jag vet att det bara är jag som kommer att behöva svettas ut det sen. Det är min njutning, min prestation, min viktnedgång osv. Jag har kanske inte världens bästa relation till mat, det tror jag inte att någon boxare har, men jag skulle inte säga att den är jättedålig.

Powernaps var tredje timme

-Den enda gången jag behöver stänga av är när jag själv tränar, då gör jag mitt. Jag jobbar och man stör inte någon som jobbar. Sedan har jag mina mikro-grejer som jag tar till, så som att jag går på massage en gång i veckan när det börjar närma sig match. Eller använder massagepistolen mer frekvent!

-Jag älskar powernaps. Om jag fick ta en powernap var tredje timme skulle jag vara nöjd med livet. Jag hatar att sova. Om jag kunde byta ut alla timmar på natten till att få ta powernaps var tredje, var fjärde timme under dagen hade jag gjort det.

”Du kan inte fråga mig om jag skulle vara bättre av att göra någonting jag inte gör, för det skulle jag aldrig erkänna för mig själv.”

Sverige är ingen stor boxningsnation, även om landet har en rad skickliga fighters, och därför måste många svenska boxare livnära sig på mer än bara sporten. Vid sidan av sin proffskarriär arbetar Oscar som personlig tränare.

Skulle du säga att du lever som du lär?
-Nej. När det kommer till mina klienter utgår jag från vem personen är och vad personen gör, både privat och när det kommer till vad vi gör på träningen. Det kan vara så att de kommer till gymmet och jag ser på dem att de inte bör vara där, då ber jag dem att gå hem. Riktigt det tänket applicerar jag inte på mig själv eftersom jag ska vara sliten inför en match med tanke på vad jag gått igenom inför den.

Tror du att du skulle vara en bättre boxare om du levde som du lärde?
-Jag vet inte om jag skulle vara en bättre boxare men min kropp skulle definitivt må bättre. Du kan inte fråga mig om jag skulle vara bättre av att göra någonting jag inte gör, för det skulle jag aldrig erkänna för mig själv. Jag vill dock poängtera att jag blivit bättre på att vila på äldre dagar. Förut gjorde jag det andra sa, nu går jag mer på känsla. Jag struntar vilken dag på veckan det är. Vill jag träna gör jag det och har jag vilat lördag och söndag och känner att jag behöver vila på måndag också så gör jag det.

Man skulle kunna säga att Oscar har ett lite annorlunda sätt att återhämta sig på, sett till råd och rön, men att han hittat sitt flow och det är väl ändå huvudsaken, så säg?

Oscar beräknas gå sin nästa match i augusti. Datum och motstånd är ännu inte officiellt.