ÖVER 100 000 Nöjda Kunder
Utmärkt

Flowgun Pro

En massagepistol för att Prestera

Flowtank

Årets hetaste träningsprodukt

Flowgun pocket

En massagepistol för att Leva

Alla produkter

INNOVATIVA TRÄNINGS- OCH ÅTERHÄMTNINGSPRODUKTER DESIGNADE I SKANDINAVIEN

Träning

Vi lanserar nya tanks!

tanks

Vi lanserar inte bara en ny produkt, vi lanserar en ny kategori. Säg hej och välkommen till våra nya tanks – ja, i plural. Flowlife fortsätter att vara framåtsträvande när det kommer till att utveckla den innovativa träningsmarknaden. Våren 2021 presenterade vi Flowtank och hösten 2021 välkomnar vi Flowbell samt Flowtank Dumbbell. Nedan introducerar vi dem lite närmare för dig!

Flowbell

FLOWBELL
Den runda tank-upplagan går att använda inom en rad olika områden men är främst framtagen för att fokusera på bålmuskulaturen. Med ett handtag på var sida om figuren blir övningar som mountain climbers mot boll, Russian twists och situps med vikt över huvudet lätta (“lätta”) att utföra.

Flowbell finns tillgänglig i två olika storlekar, en som kan väga upp till 15 kilo och en som kan väga upp till 33 kilo.

Flowtank Dumbbell

FLOWTANK DUMBBELL
Denna tank är ett utmärkt redskap för övningar som involverar endast en arm i taget, såsom enarmspressar, enarmsroddar, enarmssvingar och så vidare. Flowtank Dumbell utmanar många leder och småmuskler och fungerar mycket bra för stabilitetsträning.

Flowtank Dumbbell kan väga upp till 11 kilo.

Det är tanken som räknas

Det bästa av allt är att du kan kombinera de olika varianterna av tanks med varandra. Exempelvis kan en Flowtank kompletteras av en Flowbell, som har en motsatt geometrisk form, för att få ut ännu mer av ett pass. Eller varför inte ha två Flow Dumbbells att träna med samtidigt? Möjligheterna är oändliga.

Vi har tidigare komponerat ihop träningspass att genomföra med Flowtank (på Instagram har vi sammanställt en guide med Flowtank-pass) och du kan ta del av dem genom att klicka på de listade länkarna:
Flowtank x Rock your body
Benpass x Flowtank
Flowtank x Head/Shoulders/Knees/Toes
Utomhusträning x Flowtank

Flowlife älskar löpning

Många av de som använder sig av Flowlifes produkter är aktiva inom löpningens värld. Vi tycker därför att det är viktigt att vara involverade i densamma. I vårt klientel ingår allt från långdistanslöpare till sprinters, så vi har valt att samarbeta med både det ena, det andra och det däremellan. I dag verkar Flowlife nära några av Sveriges största lopp, nämligen Lidingöloppet, Tjejmilen, Stockholm Halvmarathon och Stockholm Marathon.

lopp

Flowlife och lopp

Lidingöloppet
Det klassiska TCS Lidingöloppet är 30 kilometer långt och noterat som världens största terränglopp i Guinness Rekordbok, detta sedan 1982. Löptävlingen brukar äga rum sista helgen i september och samspela med andra lopp i området. På den egna hemsidan står det att den som tänkt delta i TCS Lidingöloppet behöver vara “fysiskt och mentalt tränad, fullt friskt och utrustad med en rejäl dos envishet”.

Denna tremilsslinga är dessutom den som behöver tillryggaläggas för att så småningom kunna bocka av En Svensk Klassiker (tillsammans med Vasaloppet 90 km, Öppet Spår 90 km eller Engelbrektsloppet 60 km, Vätternrundan 315 km samt Vansbrosimningen 3 km eller Vansbro Öppen Älv 30 km).

Visste du förresten att det var efter ett av Lidingöloppen som Flowlifes första produkt – numera Flowpillow Heat – presenterades och gjorde stor succé?

Tjejmilen
En årlig löpartävling i regi av Marathongruppen. Banan beskrivs som “lättlöpt” och sträcker sig runt Gärdet samt delar av södra Djurgården. Tjejmilen är precis vad det låter som: en mil för tjejer.

De som arbetar med Tjejmilen anser att det finns lika många anledningar till att springa som det finns löpare och vill inspirera alla till att hitta sitt varför. Under hashtagen #jagspringerför kan du dela din och ta del av andras berättelser om varför du/de springer.

Stockholm Halvmarathon
Den årliga halvmaran på 21.098 meter, för att vara exakt, beskrivs som “en ordentlig utmaning men som de flesta klarar med rätt träning”. Stockholm Halvmarathon går också under rubriken “unik bana” eftersom den äger rum mitt i Stockholm city, mellan Slottet, Riksdagshuset och Kungliga Operan.

Stockholm Marathon
Sett till antal deltagare är Stockholm Marathon Sveriges största marathonlopp. I regel äger det rum i början på juni, alternativt slutet på maj om det skulle råka krocka med andra tillställningar.

Så här beskriver Stockholm Marathon själva sitt lopp:
”Från starten på exklusiva Östermalm, via Vasastans trendiga puls, Kungsholmens vattenstråk och maffiga Stockholms Stadshus. Upplev Gamla Stans historiska kärna med kungliga slottet som ledsagare, naturen på Djurgården, och hippa Södermalm, innan banan tar dig tillbaka till den unika målgången på Stockholms Stadion, skådeplats för Olympiska spelen 1912. Här får alla känslorna utlopp med den glimrande medaljen runt din hals och armarna sträckta mot skyn av glädje! ASICS Stockholm Marathon är ett av Europas största maratonlopp. Vi vågar också lova att det är ett av världens allra vackraste!”

Stockholm Marathon har varit en del av landets årliga evenemang sedan 1979. Genom åren har vi fått bekanta oss med en rad nya namn men även en del sedan tidigare berömda personer. Det du ser här nedan är kändistoppens fem bästa Stockholm Marathon-tider.

1.Gunde Svan, tid: 2.58.26 (1993)
2.Christer Fuglesang, tid: 3.15.05 (1987)
3.Björn Ulvaeus, tid: 3.23.54 (1980)
4.Per Gahrton, tid 3.58.39 (1983)
5.Ingemar Johansson, tid: 4.40.10 (1981)

Massage som återhämtning

Sedan aktiva personer i allmänhet och löpare i synnerhet är i stort behov av återhämtning har Flowlife sedan några år tillbaka varit officiell leverantörspartner till ovan nämnda lopp. Massage anses nämligen ha en rad positiva effekter på människans fysiska förmåga, då det sägs vara både förebyggande och rehabiliterande.

När Anders Szalkai vann Stockholm Marathon

2001 vann friidrottaren Anders Szalkai Stockholm Marathon med tiden 2.18.17. Flowlife träffade honom sommaren 2020 för att prata om detta. I intervjun berättar han om hur löpningen tog honom vidare från en tuff period i livet, var hans motivation kommer ifrån och om känslorna efter bedriften att vinna Stockholm Marathon. Klippet finns att se nedan.


Costas Nanga om att bli proffsboxare

Om du inte redan lagt namnet Costas Nanga på minnet är det hög tid att du gör det. 25-åringen har nämligen beslutat sig för att avancera i sin karriär genom att gå från amatör- till proffsboxare. Avtalet med organisationen Bulldog Media Group som han nyligen signerat räknas till den största satsningen på en svensk proffsboxare någonsin.

Costas Nanga

Costas har länge varit involverad i såväl boxningen som thaiboxningens värld och har en imponerande meritlista bestående av bland annat flertalet SM-guld och två silvermedaljer i thaiboxnings-VM. Nu är det den tidigare nämnda scenen han ska äntra. Världstränaren tillika Costas huvudtränare Luis Lagerman påstår sig ha sett potential för Costas inom den klassiska boxningen redan tidigt.
-Det finns många bra talanger men det som skiljer Costas från många andra är hans kärlek till sporten. Vi kan göra många till bra boxare men det är få som Costas, säger Luis.

Kontraktet som Costas nu kritat på sträcker sig över 3 år. Bulldog Media Group har som riktmärke att Costas ska gå fem matcher per år, där debuten ser ut att äga rum i november på Bulldog Fight Night i Göteborg.

Hur känns det att ha signerat ett proffskontrakt?
-Väldigt bra. Det känns otroligt stort, nästan overkligt. Jag har nog inte hunnit smälta det riktigt än. Jag föreställer mig att det är som när man gifter sig: man är tillsammans den ena dagen, den andra dagen är man gift men man gör fortfarande samma grej. Det är lite så det känns när det kommer till det här, för jag tränar på som vanligt, käkar det jag alltid gör och sover lika mycket som jag brukar.

Vad har du blivit bemött med för respons sedan nyheten kom ut?
-Nära och kära förstår nog inte riktigt. Det känns som om de tänker att ”du tränar ju ändå alltid”. Överlag har jag fått väldigt fin respons. Även de som inte vet vad det här egentligen innebär har gratulerat mig för de förstår att det är någonting stort. Kort och gott så har jag än så länge bara fått kärlek.

Vad innebär en proffskarriär för dig personligen?
-För mig betyder det otroligt mycket att bli ett så kallat fullblodsproffs. Kampsporten skiljer sig från många andra sporter, framför allt ekonomiskt. Nu vet jag att när jag vaknar så är det boxning och när jag går och lägger mig så är det boxning, det däremellan behöver jag inte tänka på. Det är en stor satsning som kommer att ta en stor del av mitt liv och det ser jag fram emot. När jag skrev på kändes det självklart och så rätt, som om det var det här jag borde ha gjort hela tiden.

-Jag har velat köra klassisk boxning länge men det är en svår bransch att ta sig in i. Ett sådant här kontrakt är väldigt unikt, framför allt här i Sverige. Samtidigt som jag haft det som dröm och mål har det varit långt bort. Det här som pågår nu kom upp på tapeten på allvar först för fyra månader sedan men valet var självklart.

Kampsport som verktyg

Även om sporterna till viss del liknar varandra är skillnaden mellan dem stor. Costas själv beskriver det som att jämföra bandy med hockey.
-Att jämföra boxning med thaiboxning är som att jämföra bandy med hockey: det är klubba och is men det är ju ändå inte samma sak. Rent mentalt laddar man upp på samma sätt som inför vilken tävling som helst men det är de facto en ny sport. Det är den inställningen jag går in med också; att jag börjar från noll. Jag kommer att ta den tid som behövs och inte stressa fram någonting.

Vad ser du som den största utmaningen med att ”börja” boxas?
-Förutom det mest uppenbara – att det är en sportslig utmaning i och med att boxning inte är lätt – skulle jag säga att den största utmaningen är att bibehålla kontakten med livet, min familj och mina vänner. Jag vill kunna känna att jag gör mitt i boxningen men samtidigt vara kvar i den värld som finns utanför.

Apropå det: vad önskar du att världen utanför visste om kampsport?
-För mig har kampsporten varit ett verktyg som hjälpt mig att uttrycka mig själv. Som yngre hade jag väldigt svårt för det. Kanske var det för att jag inte kände till mig själv ordentligt? I vilket fall som helst så var det kampsporten som fick mig att lära känna mig. Den fick mig att förstå vem jag är och när jag gjorde det kunde jag lättare forma mig och placera mig bland andra i ett samhälle. Än i dag ser jag boxningen som en spegling av den jag är till vardags, det är via den jag förmedlar det jag tycker, tänker och känner. Vissa dagar är bättre, andra är sämre – sådant är livet. Under träningarna får jag chans att uttrycka det.

När resan är målet

Costas Nanga

Vad är ditt mål med den här satsningen?
-Man kan ju ha mindre mål, som att bli världsmästare…

Är det ett mindre mål…?
-Ja, för mig är det ett mindre mål. Gör man det här ska man göra det till 100 procent. Jag ska bli minst världsmästare. På längre sikt är mitt mål att ha alla bälten i min vikt, gå upp någon eller några viktklasser och försöka ta mig in som en av de bästa boxarna i världen.

Vad ser du mest fram emot?
-Jag gillar processen. Det är i processen jag utvecklas, inte bara som fighter utan också som människa. Matchen är fem procent, om ens det, av allting. Det är resultatet av processen. Jag ser fram emot alla träningsresor, uppbyggnadsfasen, all utveckling. Jag ser till och med fram emot de svackor som kommer, för jag vet att jag kommer att ta mig ur dem. De är också en del av processen. När karriären är slut sen och man har bältena, pengarna och allt vad det är så är det ju den man kommer att minnas och se tillbaka på: resan.

#NerMedVapnetUppMedGarden

Costas är också grundare till verksamheten #NerMedVapnetUppMedGarden, en form av välgörenhetsorganisation startad 2020 med förhoppning om att minska gatuvåldet.

Hur uppkom #NerMedVapnetUppMedGarden?
-2018 dog en barndomsvän till mig i min hemort Farsta. Det var en stor händelse inte bara för mig och alla som stod honom nära utan även för Farsta och hela Stockholm. Jag ställde mig frågorna ”Varför var det inte jag som blev skjuten?” och ”Varför var det inte jag som sköt?”. Det enda svaret jag kunde komma på var idrotten, att det var tack vare kampsporten som jag inte hamnat där. Det fick mig att fundera över vad som skulle kunna hända om jag fick fler ungdomar att landa på samma bana som jag gjort. Skulle det hindra dem från att hamna framför eller bakom vapnet? Det var så det började.

Berätta mer. Vad gör ni? Vad är andemeningen?
-Det hela fortsatte med att jag lyfte initiativet på sociala medier och fick bra respons på det jag gjorde. Därefter bjöd jag in kampsportsfolk till event för att knyta kontakter och sprida ordet vidare. Sist men inte minst började jag ägna mig åt att hålla öppna träningar.

Kommer du att kunna fortsätta med det nu, med tanke på satsningen på din egen karriär?
-Ja, det här är någonting jag brinner för. Karriär är alltid karriär men utan ett hjärta; vad är vi då? Jag kommer att ta mig den tid som behövs för det här. Dessutom har jag fantastiska medarbetare som hjälper mig att bedriva samt utveckla föreningen och tar den till nya höjder.

Och vad är målet?
-Förutom att initiera till träning har jag personligen ett mål och det är att få 100 ungdomar in till olika kampsportsklubbar. I dag skulle jag tippa på att vi är uppe i ungefär 15 stycken. Målet som stort är att få hela föreningen att växa och på sätt kunna vara med och bidra till samhället.

Lycka till önskar vi Costas!

Rutiner – så här hittar du tillbaka till dem

Sommaren handlar i mångt och mycket om att ta dagen som den kommer och i bästa fall glömma bort portkoden till kontoret. Planerade mellanmål byts ut mot spontana grillmiddagar och den hårda träningen, ja till och med vardagsmotionen, faller i glömska. Detta är inget att ha dåligt samvete över eftersom det hör årstiden till men ny säsong – nya mål!

lunchMed hösten kommer rutiner, eller åtminstone en strävan efter sådana. Flowlife har tagit på sig att hjälpa en segstartad semesterhjärna genom att lista några enkla tips på hur du kommer igång efter ledigheten.

Skriv en matsedel
Sammanställ en matsedel för veckan. På så vis sparar du både tid och pengar. Tid för att du vet vad du ska laga och således kan förbereda inför det och pengar för att du inte spontanköper någonting just som hungern slår till. Dessutom kan du spara maten som blir över och ha i låda dagen därpå, alternativt frysa in och äta vid ett senare tillfälle.

Tryter fantasin kan du alltid prata ihop dig med en kompis som gör samma sak på sitt håll, så att ni kan byta menyer med varandra när veckan passerat. Nej men det är så många flugor som slås i den är smällen, va!

Utan att säga för mycket, så kanske Flowlife kan hjälpa dig på traven när det kommer till recept i höst. Den som väntar på något gott…

Gör matlådor
Ät resterna från gårdagens middag till lunch eller ägna ett par timmar av din söndag åt att laga lådor. Det behöver inte vara så avancerat! Gör storkok, förbered fyllning till en wrap eller skjutsa in en plåt med potatis och lax i ugnen.

Ett roligt spartips är att sätta in valfri summa (förslagsvis 100 kronor som är ungefär vad en lunch på stan kostar) på ett separat konto för varje måltid som du väljer att äta matlåda istället för att köpa mat ute. I slutet av varje månad kan du se hur mycket du sparat genom att göra detta och antingen investera pengarna i något, alternativt unna dig någonting mer matigt och kanske lyxigare än 10 bitar sushi.

Trappa upp träningen
Ett misstag många gör är att gå från 0 till 100, vilket ofta resulterar i att man också går från 100 till 0. Kom ihåg att det inte måste vara allt eller inget. Försök att trappa upp träningen stegvis. Investera i en personlig tränare och/eller ta hjälp av träningsredskap att använda på hemmaplan så att inte tröskeln blir så stor. Vår Flowtank går att använda när och var som helst, till exempel.

Sätt upp långsiktiga mål
Denna punkt på listan hör ihop med den ovan. Allt behöver faktiskt inte ske på en gång. Fokusera på sådant som är hållbart i längden snarare än sådant som ger tillfredsställelse för stunden. Kom ihåg att göra upp delmål längs vägen, framför allt när det kommer till träning, så att allting inte känns övermäktigt.

Planera in saker att se fram emot
När mörkret omfamnar vårt avlånga land är det viktigt att hitta substitut till solen som kan ljusa upp. I Corona-tider har det förvisso varit svårt att boka biljetter till konserter och utlandsresor och liknande men vem har sagt att ljusglimtarna behöver vara storslagna? Det räcker med en intim middagsbjudning, en kompisdejt på gymmet eller en staycation i staden där du bor.

Detta ser Flowlife fram emot i höst:
Idre Fjällmaraton (27-29 augusti)
Tjejmilen (30 augusti – 3 september)
Stockholm halvmarathon (7-10 september)
Lidingöloppet (25-26 september)
Stockholm marathon (4-9 oktober)
Swedish padel open (11 – 14 november)

Vänd tillbaka dygnet
Vi har redan konstaterat att man lätt halkar ur sina mat- och träningsrutiner under semestern men det finns ytterligare en sak som tenderar att förändras under samma period, nämligen sömnen. När klockan ringer i kör med tuppen går det inte längre att gå och lägga sig samma sena klockslag som man gjort juni, juli, augusti. Se till att komma i säng i tid, så att du orkar med vardagen.

Lycka till med rutinerna i höst!

 

Flowlife förbereder: Linnea Stensils

Linnea Stensils är 25-åringen från Vaxholm som paddlat sig och sin kanot hela vägen till sommar-OS i Tokyo. Hon har medverkat i ett OS tidigare (Rio 2016) och slutade då på en sjundeplats. I år siktar hon mot en ännu högre placering och hon gör det genom att tävla i K1 200 respektive 500 meter.

linnea

Vilket är ditt bästa generella OS-minne?
– Jag har väldigt många sådana minnen. Om man ser till kanot var det när Marcus Oscarsson och Henrik Nilsson tog OS-guld i K2. Jag har också kollat mycket friidrott genom åren och kommer ihåg mycket från just det, framför allt OS i Aten 2004. Mitt bästa personliga OS-minne hittills är när jag lyckades kvala mig till OS-finalen i Rio 2016.

Hur går tankarna inför din medverkan i OS?
– Just nu har jag stort fokus på vad det är jag ska göra. Jag tycker att det ska bli superkul att tävla och äntligen få köra det OS som vi alla väntat på lite för länge. Det blir ju ett speciellt OS, så själva tävlandet är det jag ser absolut mest fram emot.

Hur skiljer sig uppladdningen inför ett OS jämfört med andra mästerskap?
– Jag skulle säga att den största skillnaden är att man förbereder sig inför ett OS under väldigt många år eftersom det är en större process kring att kvala in och så vidare. När man väl har sin plats och ett specifikt datum att tävla på är uppladdningen ganska lik den som sker inför till exempel ett VM. I år blir det dock lite speciellt på grund av allt som varit och fortfarande är i och med Corona. Plus att det går i Japan! Vi atleter måste förbereda oss för de förutsättningar som är där med bland annat värme och tidsomställning.

linnea

Vad gör du en timme innan det är dags för dig att tävla?
– Just en timme innan är jag oftast ute på vattnet och kör en uppvärmning där jag letar lite känsla i kanoten. Därefter handlar det bara om att byta om, se till så att kanoten är i ordning, äta och dricka det sista. Ladda upp, helt enkelt.

Vad gör du under en vilodag?
– Det beror helt på var jag befinner mig någonstans och hur den senaste tiden sett ut. Om jag är på läger eller om jag är hemma, om jag haft en lättare eller tuffare vecka bakom mig etc. Men en typisk vilodag tar jag sovmorgon, unnar mig en frukost som inte består av havregrynsgröt, dricker stora mängder kaffe, träffar vänner eller är med min familj. Jag älskar att vara ute i skärgården, då återhämtar jag mig som bäst, så där tillbringar jag gärna lite extra tid. Det är viktigt för mig att få tänka bort elitidrottslivet för en dag.

Man kan alltid bli bättre

Vad var det med din sport som fick dig att fortsätta?
– Till en början tror jag att det var gemenskapen i klubben samt friheten i att få vara utomhus och på vattnet. Dessutom är kanot en sport med många områden att vara bra inom, så det finns nästan alltid någonting du kan bli bättre och/eller träna på.

Vad önskar du att fler visste om din sport?
– Jag önskar nog att fler hade testat det på riktigt och kanske framför allt får känna känslan av att sitta i en tävlingskanot och se hur fort det faktiskt går. Sedan hade det varit superkul om fler var generellt mer insatta i sporten och vad det är vi gör.

Till vardags har kanot inte samma mediala bevakning som många andra OS-sporter men under de olympiska spelen får den det utrymme den behöver och förtjänar. Så här ser körschemat för kanotisterna ut:

Söndag 25 juli
06:00 – 09:45 KANOTSLALOM herrar C1, damer K1 försök

Måndag 26 juli
07:00 – 09:45 KANOTSLALOM C1 semi och final

Tisdag 27 juli
07:00 – 10:00 KANOTSLALOM K1 damer, semi- och final

Onsdag 28 juli
06:00 – 09:45 KANOTSLALOM försöksheat damer C1 , herrar K1

Torsdag 29 juli
07:00 – 09:45 KANOTSLALOM damer C1 semi- och final

Fredag 30 juli
07:00 – 10:00 KANOTSLALOM herrar K1 semi och final

Måndag 2 augusti
02:30 – 06:00 KANOTSPRINT försök damer K-1 200 m, herrar C-2 1000 m, herrar K-1 1000 m, damer K-2 500 m, kvartsfinaler damer K-1 200 m, herrar C-2 1000 m, herrar K-1 1000 m, damer K-2 500

Tisdag 3 augusti
02:30 – 06:15 KANOTSPRINT Semi- och finaler damer K-1 200 m, herrar C-2 1000 m, K-1 1000 m, damer K-2 500 m.

Onsdag 4 augusti
02:30 – 05:40 KANOTSPRINT försöksheat herrar K-1 200 m, damer C-1 200 m, K-1 500 m, herrar K-2 1000 m, kvartsfinaler herrar K-1 200 m, damer C-1 200 m, K-1 500 m, herrar K-2 1000 m

Torsdag 5 augusti
02:30 – 06:05 KANOTSPRINT semi- och finaler K-1 200 m, damer C-1 200 m, K-1 500 m, herrar K-2 1000 m

Fredag 6 augusti
02:30 – 04:40 KANOTSPRINT försök, damer C-2 500 m, herrar C-1 1000 m, damer och herrar K-4 500 m, kvartsfinaler damer C-2 500 m, herrar C-1 1000 m

Lördag 7 augusti
02:30 – 05:50 KANOTSPRINT semi- och finaler damer K-2 500 m, herrar K-1 1000 m, damer K-4 500 m, herrar K-4 500 m.

Alla OS-hålltider hittar du här.

Flowlife förbereder: Adam Chartoi

Vägen mot ett OS är för många idrottare lång och brokig. Fråga bara boxaren Adam Chartoi, 24, som via ranking baserad på tidigare resultat gjorde sig berättigad till en Tokyo-biljett bara två veckor innan avfärd. Med år av förberedelse och ett intensivt träningsläger på Bosön i bagaget är han dock mer än redo för den största idrottsliga händelsen hittills i sitt liv.

adam

Adam valde aldrig boxning

Vilket är ditt bästa generella OS-minne?
– Det enda jag tänker på just nu är det som ledde mig hit och det var det första OS:et som jag kollade på, 2008. Då var jag 11 år. Jag minns att det var i Peking. Jag vet inte om det var mitt i natten eller tidigt på morgonen men jag vaknade för att kolla på OS och kände direkt att ”det här är det jag ska göra, dit ska jag”. Ända sedan den dagen har jag tänkt på det, visualiserat det, och när jag fick nyheten om mitt deltagande kom det här minnet till mig direkt. Jag tänkte på lilla Adam som tittade på OS och tyckte att det vore coolt att medverka. Nu är han där.

Hur kommer det sig att du valde boxning från början?
– Jag valde aldrig boxning. Det var mer boxningen som valde mig. Jag blev ditskickad av min pappa. När jag var fyra år gammal boxades min storebror redan och rätt som det var tyckte pappa att jag skulle följa med till en av träningarna. Jag tränade inte själv men jag stod i ett hörn och tittade på och fick på så sätt lära känna sporten. Tiden har lärt mig att älska den. Det var inte så att jag såg en Rocky-film och blev inspirerad till att göra samma sak.

Vem är din största förebild inom boxningen?
– Det måste vara Muhammad Ali. Honom tänker jag på hela tiden. Min bror är också en förebild. Han har många roller för mig. Han är inte bara min bror, han är också min rådgivare och min tränare. Jag ser upp till honom.

Vad önskar du att fler visste om boxning?
– Jag önskar att fler fick uppleva vilken fin sport det faktiskt är, att det inte är våld som många vill hävda. Det handlar inte bara om två personer som slår varandra. Det är ett tankesätt, en teknik, lite som ett schackspel. För någon som inte följer boxningen utan bara ser en match här och där är det lätt att säga att det är farligt men ishockey är också farligt. Det är så det är med sport. Jag tror att många skulle ändra uppfattning om de bara fick komma till en klubb och testa på ett pass.

Ett besked värt väntan

Det är inte ofta svenska boxare lyckas kvalificera sig till OS. Sedan de första olympiska spelen i Aten 1896 har det endast medverkat 64 stycken, inklusive Adam Chartoi och Agnes Alexiusson som nu representerar Sverige i Tokyo. Agnes tog sig vidare genom vinst i direktkvalet medan Adam tog en liten omväg. Det finns nämligen fler än ett sätt att kvalificera sig till OS på. Är du nyfiken på hur kan du klicka här för att läsa mer.

Adam var och är högt placerad i den internationella rankingen. I januari 2021 utsågs han till Stockholms såväl som Sveriges bästa herrboxare. Det var just tack vare sina fina tidigare prestationer som han knep de olympiska spelens inträdeskort.

När du fick beskedet om att du blivit uttagen, kändes det då som om det var värt väntan?
– Ja, på direkten. Att få det samtalet var värt alla år av blod, svett, tårar och jack. Det var ett väldigt känslosamt samtal. Jag sprang direkt och kramade om min tränare, sedan ringde jag till min storebror. Det var emotionellt. Eftersom han kämpade men inte lyckades ta sig till OS kändes det som om jag kvalade för både honom och mig. Jag hade gjort om hela processen igen om det behövdes.

Hur länge har du satsat på Tokyo 2020?
– Jag hade tidigt tankarna på Rio 2016 men var lite för ung och hamnade dessutom i skymundan av min bror som också boxades på den tiden. Jag insåg ganska snabbt att det bara var att glömma och ställde direkt in siktet på Tokyo 2020 istället.

Hur skiljer sig uppladdningen inför ett OS jämfört med ett annat mästerskap?
– Träningsmässigt skiljer det sig inte jättemycket. Möjligtvis att man jobbar lite mer på taktiken eftersom man vet exakt vilket motstånd som kommer. Då kan man tänka på vilken taktik man ska använda sig av mot vilket motstånd. Rent träningsmässigt fortsätter jag som jag alltid har gjort. Den största skillnaden, enligt mig, är den mentala. Jag måste gå in i mindset:et att ”det här är OS”, jag kan inte gå in och lattja och ha skoj. Speciellt inte när det kommer till en sådan sport som boxning.

Hur går tankarna inför din medverkan i OS?
– Målet är först och främst att ta medalj. Just det här med förväntningar försöker jag att vara lite försiktig med. Förstå mig rätt när jag säger att det inte är normalt att medverka i OS. Jag kan inte fråga någon hur det var eftersom det inte tillhör vanligheterna att ha deltagit. Jag går in i det okända och så får jag se vad som händer där. Jag vet bara att det här kommer att vara stort och kännas väldigt speciellt.

SOK har som mål att Sverige ska komma hem med åtta medaljer. Kommer en av dem att vara din?
– Hundra procent. Jag går inte dit och tänker att jag har gjort mitt bara för att jag kvalat in. En del av drömmen har gått i uppfyllelse, absolut, men jag är inte klar. Jag ska komma hem med en medalj.

adam

Vad gör du en timme innan match?
– Då är jag säkert på väg till arenan. Mentalt försöker jag att fokusera på matchen men samtidigt vara lite lätt i huvudet. Jag tänker igenom taktiken och ser till så att jag har förstått vad mina tränare har sagt åt mig.

-Jag tycker om att vara själv men ibland känner jag att jag måste vara bland folk för att inte försvinna helt. Det är svårt att stänga av när man går in i en arena fylld med folk, där matcher som dina vänner går är igång och så vidare. Jag försöker att hitta balans mellan att vara själv och bland andra.

BOXNINGSSCHEMA

Lördag 24 juli
04:00 – 07:30 BOXNING damer -57 kg, herrar -69 kg, -81 kg, -91 kg
10:00 – 13:30 BOXNING damer -57 kg, herrar -69 kg, -81 kg, -91 kg

Söndag 25 juli
04:00 – 07:45 BOXNING damer -51 kg, -69 kg, herrar -75 kg, +91 kg
10:00 – 13:45 BOXNING damer -51 kg, -69 kg, herrar -75 kg, +91 kg

Måndag 26 juli
04:00 – 07:45 BOXNING damer -57 kg, herrar -57 kg, -69 kg
10:00 – 13:45 BOXNING damer -57 kg, herrar -57 kg, -69 kg

Tisdag 27 juli
04:00 – 07:45 BOXNING damer -69 kg, herrar -63 kg, -81 kg
10:00 – 13:45 BOXNING damer -69 kg, herrar -63 kg, -81 kg

Onsdag 28 juli
04:00 – 07:45 BOXNING damer -57 kg, -60 kg, -75 kg, herrar -52 kg
10:00 – 13:45 BOXNING damer -57 kg, -60 kg, -75 kg, herrar -52 kg

Torsdag 29 juli
04:00 – 07:10 BOXNING damer -51 kg, herrar -57 kg, -75 kg
10:00 – 13:10 BOXNING damer -51 kg, herrar -57 kg, -75 kg

Fredag 30 juli
04:00 – 07:10 BOXNING damer -60 kg, -69 kg, herrar -69 kg, -81 kg, -91 kg
04:00 – 07:10 BOXNING damer -60 kg, -69 kg, herrar -69 kg, -81 kg, -91 kg

Lördag 31 juli
04:00 – 06:55 BOXNING damer -57 kg semifinaler, -75 kg kvartsfinaler, herrar -52 kg och -63 kg sextondelsfinaler
10:00 – 12:55 BOXNING damer -57 kg semifinaler, -75 kg kvartsfinaler, herrar -52 kg och -63 kg sextondelsfinaler

Söndag 1 augusti
04:00 – 06:40 BOXNING kvarts- och semifinaler. Damer -51 kg, herrar -57 kg, -69 kg, -75 kg, -81 kg, +91 kg
10:00 – 12:40 BOXNING kvarts- och semifinaler. Damer -51 kg, herrar -57 kg, -69 kg, -75 kg, -81 kg, +91 kg

Tisdag 3 augusti
04:00 – 06:40 BOXNING kvartsfinaler herrar -52 kg, -63 kg, damer -60 kg, semifinaler herrar -57 kg, -91 kg, final damer -57 kg
10:00 – 12:40 BOXNING kvartsfinaler damer -60 kg, herrar -52 kg, -63 kg, semfinaler herrar -57 kg, -91 kg, final herrar -69 kg

Onsdag 4 augusti
07:00 – 09:10 BOXNING semifinaler damer -51 kg, -69 kg, herrar +91 kg, final herrar -81 kg

Torsdag 5 augusti
07:00 – 09:10 BOXNING semifinaler damer -60 kg, herrar -52 kg, -75 kg, final herrar -57 kg

Fredag 6 augusti
07:00 – 08:40 BOXNING semifinaler damer -75 kg, herrar -63 kg, final herrar -91 kg

Lördag 7 augusti
07:00 – 08:55 BOXNING finaler herrar -52 kg, -75 kg, damer -51 kg, -69 kg

Söndag 8 augusti
07:00 – 08:55 BOXNING finaler damer -60 kg, -75 kg, herrar -63 kg, +91 kg

Alla OS-hålltider hittar du här.

Flowlife förbereder: Melissa Petrén

I en ”mina vänner”-bok från när Melissa Petrén var 10 år gammal står det ”handbollsproffs” som svar på frågan vad hon önskar bli när hon blir stor. Nu är hon det. Melissa är i dag 26 år gammal och en av totalt 16 uttagna spelare i det svenska landslaget som åker till Tokyo för att spela handboll i OS.

melissa

Vilket är ditt bästa generella OS-minne?
– Det måste vara herrarnas silver i London 2012. Jag kommer ihåg det så väl eftersom det var en skräll att de ens kom till final. Dessutom förlorade de med bara ett måls skillnad. Som handbollsspelare minns man sådana ögonblick med lite extra värme för att man själv vet hur mycket det betyder för laget.

Hur går tankarna inför din medverkan?
– Det här OS:et skulle ju egentligen ha spelats för ett år sedan, så redan i december 2019 visste jag att ”om ett halvår är det OS”. Då började jag förbereda mig och kriga för en ordinarie plats. Sedan blev det uppskjutet. Det var såklart jättetråkigt men inte lika jobbigt mentalt som man kanske skulle kunna tänka sig. I och med att jag var ny i landslaget då kände jag ändå inte att det var en 100-procentig chans för mig att komma med. Däremot tänkte jag ”vad händer om jag är skadad om ett år?”. Tiden som har passerat nu har jag mest gått runt och hoppats på att jag ska hålla, vara hel och fräsch säsongen igenom.

Hur skiljer sig uppladdningen inför ett OS jämfört med andra mästerskap?
– För handbollslandslagets del har det varit väldigt mycket samlingar. En vecka var vi på Playitas och hade träningsläger, kort därefter spelade vi två träningsmatcher och nästa vecka åker vi på ännu en samling. I vanliga fall brukar vi mötas upp en och en halv vecka innan första matchen. Kort och gott skulle man kunna säga att det är mer samling och mindre semester inför ett OS.

– Mentalt är det inte så stor skillnad för mig. Det känns som ett vanligt mästerskap. Jag tror inte riktigt att jag har förstått hur stort det kommer att vara att bo i den berömda OS-byn tillsammans med alla andra idrottare. Jag har hört från andra som deltagit i OS tidigare att det är en del intryck att ta in och till sig, så mycket kommer nog att landa hos mig när jag väl är på plats.

Vad förväntar du dig av Tokyo?
– Jag hoppas och tror att det kommer att bli en sjukt rolig upplevelse. Det ska bli roligt att få följa de andra svenskarna på så nära håll. När det kommer till själva handbollen har vi hamnat i en tuff grupp men jag tycker att vi som lag har spelat ihop oss bättre och bättre för varje samling. Jag hoppas att vi kan ta oss vidare till åtminstone kvartsfinal. Jag är jättenöjd bara över att ha kommit hit. Vi är 14 stycken som blivit uttagna. I ett vanligt mästerskap är det 16 stycken plus två reserver men inför OS är det 14 stycken plus tre reserver. Det i sig gör mig sjukt stolt. Jag är väl medveten om att det är hård konkurrens i landslaget och det är klart att jag vill spela så mycket som möjligt men jag tänker att jag gör vad jag kan och sedan får jag ta det dag för dag.

Handboll – en tuff men ren sport

Melissa har sedan 2019 varit bosatt och spelat i grannlandet Danmark. Mellan 2019 och 2021 var hon kontrakterad för HH Elite. Innan dess har hon representerat svenskklubbarna Huddinge, Spårvägen och Lugi. De närmsta åren kommer hon att spela i København Håndbold.

Hur kommer det sig att du valde just handboll?
– Min mamma spelade handboll, så när jag var 6 år gammal frågade hon mig om jag ville prova. Sedan dess har jag ägnat mig åt det. Jag spelade även fotboll vid sidan av ett tag men när jag kom upp i åldern och behövde välja enbart en av sporterna att faktiskt satsa på blev det handbollen eftersom jag tyckte att det var mycket roligare.

Vad önskar du att fler visste om handboll?
– Hur hårt man arbetar. Jag personligen tycker att handboll är en tuff men ren sport. Man får många smällar men man ställer sig alltid snabbt upp igen. Visst händer det att det förekommer filmningar även i handbollens värld men man får så mycket stryk utan att göra väsen ifrån sig. Många som inte tittar på handboll i vanliga fall men sedan kommer över ett mästerskap brukar säga att det är en väldigt bra tv-sport, att det är spännande och oförutsägbart.

Har du någon förebild inom sporten?
– Det finns ingen jag strävar efter att bli som men jag har alltid sagt Mikkel Hansen, som spelar i det danska landslaget, när någon frågar. Jag ser upp till hans sätt att spela, hans teknik är något utöver det vanliga.

HÅLLTIDER FÖR HANDBOLLEN:

Alla OS-hålltider hittar du här.

Lördag 24 juli
02:00 – 05:30 HANDBOLL gruppspel för herrar
07:15 – 10:45 HANDBOLL herrar, gruppspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL herrar, gruppspel

Söndag 25 juli
02:00 – 05:30 HANDBOLL damer, gruppspel
07:15 – 10:45 HANDBOLL damer, gruppspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL damer, gruppspel

Måndag 26 juli
02:00 – 05:30 HANDBOLL herrar, gruppspel

Tisdag 27 juli
02:00 – 05:30 HANDBOLL damer gruppspel
07:15 – 10:45 HANDBOLL damer gruppspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL damer gruppspel

Onsdag 28 juli
02:00 – 05:30 HANDBOLL herrar, gruppspel
07:00 – 10:45 HANDBOLL herrar, gruppspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL herrar, gruppspel

Torsdag 29 juli
02:00 – 05:30 HANDBOLL damer, gruppspel
07:15 – 10:45 HANDBOLL damer, gruppspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL damer, gruppspel

Fredag 30 juli
02:00 – 05:30 HANDBOLL herrar, gruppspel
07:15 – 10:45 HANDBOLL herrar, gruppspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL herrar, gruppspel

Lördag 31 juli
02:00 – 05:30 HANDBOLL damer, gruppspel
07:15 – 10:45 HANDBOLL damer, gruppspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL damer, gruppspel

Söndag 1 augusti
02:00 – 05:30 HANDBOLL herrar, gruppspel
07:15 – 10:45 HANDBOLL herrar, gruppspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL herrar, gruppspel

Måndag 2 augusti
02:00 – 05:30 HANDBOLL damer grundspel
07:15 – 10:45 HANDBOLL damer grundspel
12:30 – 16:00 HANDBOLL damer grundspel

Tisdag 3 augusti
02:30 – 04:30 HANDBOLL herrar kvartsfinal
06:15 – 08:15 HANDBOLL herrar kvartsfinal
10:00 – 12:00 HANDBOLL herrar kvartsfinal
13:45 – 15:45 HANDBOLL herrar kvartsfinal

Onsdag 4 augusti
02:30 – 04:30 HANDBOLL damer kvartsfinal
06:15 – 08:15 HANDBOLL damer kvartsfinal
10:00 – 12:00 HANDBOLL damer kvartsfinal
13:45 – 15:45 HANDBOLL damer kvartsfinal

Torsdag 5 augusti
10:00 – 12:00 HANDBOLL herrar, semifinal
14:00 – 16:00 HANDBOLL herrar, semifinal

Fredag 6 augusti
10:00 – 12:00 HANDBOLL damer semifinal
14:00 – 16:00 HANDBOLL damer semifinal

Lördag 7 augusti
10:00 – 12:00 HANDBOLL herrar bronsmatch
14:00 – 16:30 HANDBOLL herrfinal

Söndag 8 augusti
04:00 – 06:00 HANDBOLL damer bronsmatch
08:00 – 10:30 HANDBOLL damfinal

Löparskador – hur gör jag för att undvika dem?

Löpning har en stor positiv inverkan på människans välmående. Därmed inte sagt att det är helt riskfritt att ägna sig åt. Det är lätt att dras med av endorfinkicken som en tur i spåret ger och således också lätt att råka ut för någon form av överbelastningsskada. För att du ska undvika att hamna där har vi sammanställt ett inlägg med de fem vanligaste löparskadorna samt tips på hur du ska gå tillväga för att undvika dessa.

löparskador

5 VANLIGA LÖPARSKADOR

Benhinneinflammation
Namnet är aningen missvisande eftersom det inte handlar om en inflammation utan om en överbelastning i underbenet. Detta till följd av att muskler och senor utsatts för hård fysisk påfrestning. Smärtan sitter på fram- eller insidan av underbenet och kan variera mellan att vara skarp och molande.
Behandling: Benhinneinflammation läker ofta ut av sig själv. För att påskynda läkningsprocessen kan du med fördel avstå från fysisk aktivitet som orsakar smärta, alternativt träna sådant som inte belastar underbenen. Cykling eller simning är två skonsamma idrotter. Det kan också vara bra att tänka på vilka skor man använder sig av, sådana med god stabilitet och stötdämpande förmåga rekommenderas.

Läs mer om Benhinneinflammation här!

Gubbvad
Gubbvad är ett paraplybegrepp för en rad olika symptom i och omkring vadmuskulaturen. Typiska tecken på gubbvad är bland annat akut och kraftig smärta, brännande smärta vid aktivitet som avtar vid vila, domning, kramp, stelhet, svaghet och ömhet vid tryck. Det kan även uppstå ett rivande ljud eller en smäll i samband med själva skadetillfället.
Behandling: Eftersom gubbvad är ett samlingsnamn för flera symptom/skador beror behandlingen på vad för symptom/skada du har. Är det en muskelbristning rekommenderas POLICE-regim* att tillämpas. Är symptomen mer av ömmande karaktär rekommenderas istället rehabiliteringsträning.

Läs mer om Gubbvad här!

*
P – Protect: Skydda det skadade området genom att tejpa och linda eller använda ledskydd alternativt kryckor.
OL – Optimal Loading: Belasta så tidigt som möjligt men inte för hårt eller tungt.
I – Ice: Applicera någon form av kyla, exempelvis en ispåse, i 10-20 minuter varannan timme.
C – Compression: Hämma svullnaden och minska smärtan genom kompression. En elastisk binda runt det drabbade området brukar hjälpa.
E – Elevation: Detta innebär att det skadade området ska befinna sig i högläge.

Hälseneinflammation
Inte heller detta är en inflammation, även om namnet antyder det. Hälseneinflammation brukar de småskador som uppstår på hälsenan efter hård ansträngning kallas. Kännetecken på detta tillstånd är ihärdig smärta och stelhet i hälsenan, fotleden och vaden.
Behandling: Aktivera foten genom att öva upp din rörlighet och styrka. Använd stadiga skor och eventuellt ett inlägg i dem för att avlasta senan. Vid mycket svåra hälsenebesvär kan det komma att krävas en operation.

Läs mer om Hälseneinflammation här!

Hälsporre
Hälsporre har fått sitt namn efter den sporre, eller bit av benpåbyggnad som det egentligen är, som bildats på undersidan av hälen. Det ömmar och gör ont i senfästet under hälen.
Behandling: Använd inlägg i skorna. Se också till att stretcha och aktivera foten, så att spänningarna i senfästet lättar. Läkare brukar inte ge kortisonsprutor vid hälsporre eftersom det finns en stor risk för att du överbelastar foten ytterligare under tiden men i enstaka fall förekommer det. Skulle inte det heller hjälpa kan man stötvågbehandlas eller opereras.

Läs mer om Hälsporre här!

Löparknä
Indikationer på löparknä är smärta och/eller knäppljud på utsidan av knät. Smärtan kommer ofta smygande och går från att vara överkomlig till att bli mer distinkt.
Behandling: Enligt rekommendation ska man foam roll:a och stretcha IT-bandet, det vill säga den sena som sträcker sig längsmed lårbenet och orsakar smärta vid nötning och/eller irritation (läs: löparknä).

Läs mer om Löparknä här!

Hur undviker jag dessa?

1. Variera underlag (och skor!)
Kroppen behöver utmanas för att utvecklas. För att träningen och de rörelser som den innebär inte ska bli för monoton krävs variation. Att springa på olika underlag (asfalt, backe, löparbana, terräng) gör att fler muskler och leder aktiveras och stärks. Det i sin tur minskar risken för skada eftersom ett större antal delar av kroppen är medvetna. Det kan också vara bra att byta skor lite då och då, för att variera själva steget.

2. Värm upp ordentligt
Vid uppvärmning höjs musklernas temperatur, något som gör dem mjuka och mer följsamma. Dessutom blir koordinationen bättre när musklerna är varma och det är en fördel när man ska ut och löpa eftersom det minskar risken för att trampa snett och stuka/vricka fötterna.

3. Korta ned och variera passen
Ett bra pass är inte lika med ett långt pass. Att bara springa och springa och springa sliter på kroppen. En sliten kropp är mer benägen att ådra sig skador. Därför är det viktigt att lyssna på signalerna. En sådan signal kan vara att korta av eller sakta ned. En annan kan vara att komplettera med exempelvis styrketräning.

4. Massera
Massage är bra för mycket. Det mjukar upp muskler, förmildrar eventuell träningsvärk och påskyndar återhämtningsprocessen. Det är här Flowlife kommer in i bilden. Våra massageprodukter är utrustade med en rad olika munstycken och intensiteter för dig att välja bland, utefter dina behov.

5. Vila och återhämta dig
Det går inte att understryka nog hur viktigt det är med vila och återhämtning. Att avstå från träning någon gång i veckan, sova tillräckligt många timmar om natten och äta efter ens behov är a och o när det kommer till fysisk utveckling och prestation.

Erik Skoglund om vad återhämtning betytt för honom

Erik Skoglund, 30, började boxas redan som 11-åring. När han var 18 år gammal hade han vunnit såväl svenska som nordiska mästerskap och tillskrevs sedermera epitetet proffsboxare. Som 26-åring tvingades han till time out från boxningen, ja hela livet, till följd av en otäck hjärnblödning. Det här är hans berättelse om vad återhämtning inneburit för honom.

Den 8 december 2018 drabbades Erik Skoglund av en hjärnblödning. Han opererades omgående och försattes därefter i medicinsk koma, ur vilken han väcktes drygt två veckor senare. Från att ha hårdtränat på daglig basis behövde han nu lära sig allting på nytt. Inte bara i träningsväg utan i livet överlag. Gå, stå, prata, vara.

Hur skulle du definiera ordet återhämtning?
-Återhämtning är så brett. För mig är det mentalt, fysiskt och idrottsligt. Det kan var allt från att man återhämtar sig från en skada till att man återhämtar sig från att förebygga en skada till att man bara behöver ett mentalt break. Alla delar är viktiga. Återhämtar man sig inte mentalt bryter man ihop och återhämtar man sig inte fysiskt går man sönder.

Vilken del av återhämtningen skulle du säga är viktigast?
-Den mentala återhämtningen är den viktigaste för mig. Visst, får man aldrig någonsin vila kroppen går den sönder men den tål ändå väldigt mycket. Den mentala biten kan också tåla väldigt mycket men det är påfrestande på ett annat sätt. Om man stretchar den för långt under för lång tid bryter man ihop och då är vägen tillbaka tuff.

Vad innebar återhämtning för dig innan olyckan?
-Återhämtning har alltid varit väldigt viktigt för mig. Däremot har jag inte alltid lyssnat på kroppen. Jag har inte alltid haft eller tagit mig tid för återhämtning eftersom jag hela tiden har haft ett nytt träningspass inplanerat. Jag tycker inte om att gå ifrån planen. Har jag gjort en plan som innebär 12 träningspass i veckan har inte jag varit jätteduktig på att tänka ”ja men i dag känner jag mig rätt silten så jag gör det här istället” utan jag har kört på enligt planen. Om det däremot har stått återhämtning i planen har jag haft lättare att förhålla mig till det.

-Innebörden av återhämtning har alltid varit beroende av var i min träningsfas jag varit. Inför exempelvis en match brukade jag ta en långpromenad eller sätta mig på cykeln och trampa bara för att förbränna. Jag körde även mycket rörlighetsträning och stretch och försökte koppla ihop det med ett varmt bad eller en massage så att hela kroppen fick möjlighet att återhämta sig.

-Mentalt har jag tagit hjälp av allt från avslappningsövningar och meditation till att faktiskt prata med någon. Det är ett plan jag känner att jag utvecklats mer på sedan olyckan. Det är ingen hemlighet att min dröm och plan är att jag ska lyckas återhämta mig till inte bara 100 utan 110 procent. Jag vill kunna komma tillbaka och boxas men jag förstår att förutsättningarna har förändrats för mig och att jag därmed kommer att behöva mer vila. Att jag kommer att behöva träna smartare. Att jag aldrig kommer att kunna sparras lika hårt och intensivt som jag gjorde förut. Man får hitta metoder. Låsningar, lösningar.

Apropå det: vad har återhämtning inneburit för dig efter olyckan?
-Precis efter olyckan var återhämtningen två veckors intensiv sömn i form av koma men sedan dess har det varit mycket annat. Jag har en annan respekt för återhämtning i dag. Det är mycket lättare för mig att acceptera det. Jag vill intala mig att jag med åldern har blivit mer mogen och förstår saker bättre överlag, som vad återhämtning kan ge till exempel, men jag har också insikt i att just jag behöver mer återhämtning än andra och framför allt mer än vad jag själv behövde förut.

Erik Skoglund

Vikten av elitidrottsmentalitet

Till en början var det tveksamt huruvida Erik skulle klara sig eller inte. Således var sträckan mot en vanlig vardag lång. I alla fall enligt läkarna. ”Vi har en person som lämnat avdelningen snabbt” ska de ha sagt och syftat på en som kördes ut i rullstol efter tre månader. Erik hoppade ut på kryckor efter två veckor. Därmed inte sagt att han var återställd efter den tiden.

Har du fått några bakslag?
-Ja, framför allt i tidigt skede. När jag umgicks med vänner kunde jag plötsligt ta slut helt och hållet. När jag skulle resa mig upp och gå därifrån var det nästan så att jag ramlade omkull och då fick de jag umgåtts med rycka in och leda mig till dit jag skulle. Jag kan än i dag bli hjärntrött om jag har för mycket runtomkring mig men jag har blivit mycket bättre på att hantera och förebygga det. I början kom det dessutom mycket fortare och mycket mer oförutsägbart. Nu har jag lärt känna mig själv, mitt nya jag, på ett sätt som gör att jag kan känna när det börjar bli för mycket, innan det går för långt.

Återhämtningen är högst individuell och ingen är den andre lik. Ändå är återhämtning viktigt för gemene man, särskilt viktigt efter en olycka som den nämnd ovan.

-Jag försöker att leva som jag lär men sedan tror jag att jag kanske skulle förespråka ännu mer återhämtning om jag pratade med någon annan. Framför allt om jag pratade med någon annan i min situation. Om jag skulle guida någon som varit med om samma sak skulle jag nog vara lite hårdare vad gäller vila. Samtidigt vill jag inte ta bort elitidrottsmentaliteten jag besitter eftersom det är den som har tagit mig från att vara en koma-patient till den jag är i dag. Jag har haft väldigt stor nytta av den.

Intensiv återhämtning

Elitidrottsmentalitet är inte något att enbart applicera på ens förmåga att prestera, den sätter även ens disciplin på prov. En boxningsmatch kräver ordentligt med förberedelse men också intensiv återhämtning. För många är det senare nämnda också det svåraste. Många boxare går på lång diet och pendlar 10-15 kilo upp och ned i vikt. Tyvärr är allt för många ute i sista stund med att komma i rätt vikt och tvingas därför hetsbanta eller pressa sig ohälsosamt mycket på alldeles för kort tid.

-Jag vet att efter invägning och match tänker många att ”nu är det fritt fram att äta vad jag vill” men det är det inte. Man måste ju äta bra för att kunna fortsätta prestera. Om man har varit på diet länge, för mig innebar det 10 månader den senaste gången, och vägt allt på guldvåg är det klart att man direkt efter det inte bara kan stoppa i sig massa skit. Kroppen kommer inte att återhämta sig och det är ju det den tiden egentligen handlar om.

Har du gjort det misstaget?
-Ja, det har jag. Delvis. Det infinner sig en sorts besvikelse när en match är över och att bara börja om med diet och träning och allt gör att det uppstår en viss bitterhet. Då är det lätt att det skenar iväg i något slags tröstäta-mönster. Även när en match har gått bra och man vill fira är det lätt hänt att det skenar iväg efter en så pass lång tid på diet.

-Jag har definitivt haft en osund relation till mat, till viss del kanske jag fortfarande har det, men jag försöker att få bukt med det. Jag tror att min stora styrka i det hela är att jag är medveten om det, att jag inte förnekar det. Generellt sett tror jag att många boxare är lite ”ätstörda”.

-Jag har faktiskt en story på ämnet! Efter olyckan rasade jag från 87 kilo vältränad till 72 kilo skinn och ben. När jag såg det slutade jag väga mig och tänkte att ”nu måste jag äta för att gå upp de förlorade kilona”. Jag som varit van vid att träna två gånger om dagen och ha den sortens förbränning fick mig en chock när det från ingenstans såg annorlunda ut. Jag tränade visserligen två gånger om dagen men det var rehabträning i form av att lära sig gå med hjälp av en barr och liggande knipövningar för magmuskulaturen. Det var inte alls samma intensitet. När träningen sedan sakta övergick från rehabträning till uppbyggnadsträning stod styrka på programmet och jag skulle testa att göra några chins. ”Jag börjar enkelt, 12 x 3 blir bra” tänkte jag. Hoppade upp i räcket, optimistisk, men det var knappt att jag orkade slita mig upp till en repetition. ”Vad fan är det som har hänt?” tänkte jag och gick och vägde mig. Då visade vågen 97 kilo. Där och då gick det upp för mig hur viktigt det är att tänka på vad man faktiskt stoppar i sig.

Erik Skoglund om återhämtning

Två tips om återhämtning

Vilka råd kring återhämtning skulle du ge gemene man?
*
Lyssna på kroppen men inte för mycket. Gemene man kan ha en tendens att gnälla lite och det ska man inte ta hänsyn till. Man måste lära sig att skilja på när kroppen säger ifrån för att den är lat och när kroppen säger ifrån för att det finns en skaderisk. Där har jag aldrig varit särskilt bra. Jag har alltid trott att kroppen är lat snarare än att det finns en skaderisk och tänkt att ”om jag bara biter ihop lite till så går det”. Där gäller det att hitta balans. Den är dock väldigt svår att predika om eftersom den är så individuell. Skulle någon med samma mentalitet som jag höra på det här skulle den personen förmodligen bara få vatten på sin kvarn och tänka att ”nu måste jag köra ännu hårdare” medan någon som är motsatsen till det skulle tänka att ”han känner inte till mina problem, de är oändliga”. Det kanske de är men de sitter förmodligen inte i kroppen.

*Träna smart. Det tror jag att alla behöver lära sig. Välj med omsorg vilka övningar du gör och under vilken period. Jag tränar alltid i cykler, som många elitidrottare gör. Då gäller det att acceptera att träningen inte alltid ser likadan ut och att formen inte alltid ser likadan ut. Det ska den inte göra heller. Försöker man att vara i toppform jämt kommer man att vara medioker jämt, så är det bara.

”Det räcker med att man är förkyld så förlorar man sin kondition. Har man då haft en treårig förkylning i hjärnan så är det klart att det tar sin tid att komma tillbaka.”

Hur återhämtar du dig i dagsläget?
-Det finns två olika skeden och de beror på var jag tar slut någonstans. Är det kroppen som är färdig eller är det huvudet? Gäller det kroppen är återhämtningen ganska snarlik den som var förut. Jag försöker att inte vara för stillasittande. Aktiv vila i form av promenader, stretch och rörlighet är vad som fungerar bäst för mig. En Flowgun är ett väldigt bra hjälpmedel.

-Den mentala biten skulle jag säger är svårare. För mig handlar det väldigt mycket om att inte stressa upp mig. Jag har märkt att stress har en mycket negativ inverkan på mig. Det är först när jag är stressad som både jag och min omgivning märker av olyckan. Jag glömmer saker, tappar bort mig när jag pratar osv. Då är det tydligt att jag måste vila. Då lägger jag mig ned och andas, lyssnar på lugn musik eller meditation. De gånger jag lyckas ta till mig det jag lyssnar på känner jag mig som en ny människa efteråt. Dock kan det vara svårt att komma till ro när man är stressad, så ibland tar det mig tre, fyra lyssningar på samma avsnitt innan jag känner att jag är klar.

Man kan faktiskt dö när som helst

Du säger att du ska tillbaka till 110 procent. Vilken procent skulle du säga att du ligger på i dag?
-Det är så svårt att mäta eftersom boxning är så brett. Det finns områden där jag redan är 110 procent, till exempel grundstyrka. Sedan finns det områden där jag inte ens är halvvägs. Dagsformen är också väldigt avgörande. Den största delen jag måste komma tillbaka till och förbättra är motorik och tajming. Där tror jag faktiskt att en Flowtank skulle kunna hjälpa mig.

-Sedan behöver jag få bort ringrosten. Det har inte bara med min olycka att göra utan med vad som helst som gör att man är borta från sin sport. Det räcker med att man är förkyld så förlorar man sin kondition. Har man då haft en treårig förkylning i hjärnan så är det klart att det tar sin tid att komma tillbaka.

-Hellre dö imorgon med vetskapen om att man försökt än att leva i 100 år till och inte ha gjort det och undra vad som hade hänt om man bara vågat följa sina drömmar. Efter den tankeställare jag fick i och med olyckan hade jag lika gärna kunnat komma fram till att ”nej, jag vill inte det här längre” och fattat det beslutet men nu jag gjorde inte det. Jag var faktiskt väldigt mycket närmare att sluta efter att ha åkt på min första förlust än vad jag någon gång varit efter olyckan. Då var jag trött på allt och hade en helt annan inställning till sporten.

-Många är skeptiska till min inställning att komma tillbaka till boxningen men då förstår man inte min situation på riktigt. Om jag tittar jag framåt i tiden och låtsas att jag är 90 år så vet jag att jag skulle ångra mig bittert om jag inte försökte igen. Livet är så skört och man kan faktiskt dö när som helst. Jag vill inte leva ett liv som innebär att jag ångrar mig och undrar hur det hade sett ut om jag försökte.

Prestationsångest och träningsglädje med Maya Parnevik

Maya Parnevik har varit en så kallad prestationsprinsessa så länge hon kan minnas. Stundtals har den prestationsrelaterade ångesten även runnit över i träningslokalen men för det mesta har hon lyckats parera och manövrera situationen för att kunna behålla träningen som sin fristad.

Maya har alltid låtit fysisk aktivitet vara en del av hennes vardag och har sedan barnsben utövat en rad olika idrotter. Allt från basket till cheerleading till det som nu utgör en stor del av hennes vardag: gymträning.

Hur kommer det sig att lotten föll på just gymmet?
-Jag började träna för att jag hade prestationsångest i skolan. Träningen blev min frizon. Jag gjorde ingenting annat än att plugga, så min mamma sa åt mig att flytta mitt fokus. Inledningsvis gick jag bara på promenader men eftersom min mamma är personlig tränare och sjukgymnast tog hon med mig till gymmet. Allt eftersom lärde jag mig att släppa på prestationsångesten och bara tänka på träningen när jag tränade.

-Jag kände att den där timmen på gymmet var guld värd för mig. Dels fick jag chans att släppa på alla krav men jag fick också energi av att vara på gymmet. Det gynnade mig på alla fronter.

-Prestationsångesten jag hade i skolan följde inte med till gymmet. Jag tränade bara för att jag faktiskt tyckte att det var roligt. På den tiden var det ren och skär styrketräning. På senare år har CrossFit kommit in i bilden. I och med det har min prestationsångest kommit tillbaka lite grann. Inte alls på samma sätt som tidigare dock. Då handlade det om att få eller försöka undvika en panikångestattack, nu är det mer en vilja att bli bättre. CrossFit är mycket att träna i grupp och ständigt jaga rekord, vilket kan skapa lite prestationsångest hos mig. Därför har jag kommit fram till att jag aldrig kommer att vilja tävla i CrossFit. Eftersom jag är lagd åt ett håll som gör att jag lättare får ångest över mina prestationer vet jag att det skulle bli väldigt destruktivt för mig om jag visste att en tävling låg framför mig.

Hur hanterar du det?
-När min prestationsångest var som värst rent träningsmässigt, vilket var någon gång i höstas, började jag resonera med mig själv för att ta mig ur det. Jag frågade mig själv vad mitt varför är och kom fram till att det är för att må bra och ha kul och då spelar det ju ingen roll om jag klarar av att lyfta en viss vikt eller inte. Det vore en annan femma om jag skulle tävla och absolut måste greja en vikt men nu är det inte så, det finns ingen som säger till mig att jag måste det. Om mitt mål är att det ska vara hållbart är det jätteviktigt att jag lyssnar på kroppen. Klarar jag en vikt en dag ska jag vara glad över det men också komma ihåg vilka faktorer som spelar in en dag då jag inte klarar samma vikt. Det blir väldigt motsägelsefullt att säga att ens mål är att ”jag vill må bra” och sedan så mår man skit.

-Sedan jag lämnade de tankarna har jag varit mycket snällare mot mig själv. Senast handlade det om att jag klarade av att göra en muscle up. Kunde göra det tre, fyra gånger till men inte mer. Har inte klarat en enda sedan dess och i dag rycker jag på axlarna åt det. Hade det här varit förra hösten hade jag brutit ihop över en sådan grej.

Prestationsångest med Maya Parnevik

Träning kan och ska vara kul

Vad är viktigt för dig att få med i träningen?
-Just precis nu kör jag enligt en programmering och då gör jag det som står på schemat. Orkar jag inte allt, så stryker jag det. Jag är väldigt mån om att lyssna på kroppen, så jag tränar mycket utefter det. Lyssnar inåt men utmanar mig själv. Överlag brukar jag blanda en styrkedel med något slags flås. Och så älskar jag att träna på morgonen och ta med mig endorfinerna det genererar under hela dagen. Rent psykiskt har det hjälpt mig jättemycket med en timme där jag får vara här och nu. Jag har generellt sett väldigt många bollar i luften men de har jag inte tid att tänka på när jag tränar.

Maya är utbildad personlig tränare sedan snart ett år tillbaka och driver företag under samma rubrik, tränar mycket för egen maskin och har dessutom en podcast tillsammans med en annan träningsprofil, nämligen Joanna Swica.

Skulle du säga att du lever träning?
-Nej, träningen är en naturlig del av min vardag. Det är inte hela alltet. Jag är väldigt glad att jag har en så lättsam relation till träningen som jag har. Missar jag en vecka av träning är det inte hela världen av mig, till exempel.

Vad önskar du att du vetat om träning tidigare?
-Att det kan vara så jäkla kul. När jag började träna var det många i min omgivning som hetsade och hade sig gällande kroppsideal. Till lilla Maya, och till de som är i det stadiet i dag, skulle jag vilja säga att det finns något för alla. Jag tror starkt på att det finns någon träningsform för var och en. Jag vet att gymträning inte passar alla men det finns så himla mycket som är att röra på kroppen som inte är det. Ge inte upp bara för att du inte tycker om att gymträning. Försök istället att hitta en träningsform som du genuint tycker är roligt. Jag tror att tankar på ideal och liknande kommer att försvinna om fokuset flyttas. Se bra ut kommer man att göra ändå, för det kommer att komma inifrån! Glädjen lyser igenom.

Tre tips till dig som vill komma igång med träningen

Vad har du för träningsplaner framöver?
-Jag har tänkt dra igång ett boot camp i augusti/september och kommer sedan att erbjuda generella träningsprogram samt online coaching. Det vore roligt att göra någonting med Flowtanks! På lång sikt vill jag även kunna erbjuda träningsresor. Min stora dröm är att kunna åka iväg till en resort, bo i ett stort hus tillsammans med en grupp människor som alla är där för att träna, äta och må bra.