Vetenskapen bakom Flowgun

Enzymer, vibrationer och rörelseomfång

Vi är inne i en ny era, där produkter som Flowgun används för att lätta på muskelsmärtor, obehag och behandling av mjukdelsvävnad. Men hur fungerar egentligen Flowgun? Vad är det som händer rent fysiologiskt i kroppen när vi masserar exempelvis ömma eller oömma muskler med Flowgun? Flowgun tillämpar en form av slagterapi eller “percussion therapy” som det benämns på engelska. Med ett specifikt huvud så slår massagepistolen mjukdelarna av kroppen (muskler, hud, muskelsenor) och verkar nästan som massage, däremot i väldigt hög hastighet vilket liknar en form av vibration. 

Vibration och Percussive Therapy

Vibrationsterapi har visat sig fungera som en metod att minska enzymet lactate dehydrogenase i muskulaturen vilket är ett enzym som återfinns i alla celler, men är oftast prevalent i vävnad som är “skadad”, eller i det här fallet belastad (Imtiyaz et al., 2014). Minskningen av detta enzym över tid kan vara en indikator på att läkningen har skett tidigare än om det gått obehandlat. I samma forskning visade sig det också att vibrationsterapin verkade som en effektiv behandlingsmetod för att minska smärta på behandlingsområdet. Konrad et al (2020) forskade på hur effektiv 5 minuters slagterapi på vaden var för att öka rörelseomfånget på plantarflexionen (att spänna vaden och sträcka ut/ner fotleden). Det visade sig ha effekt god effekt på att utöka rörelseomfånget på fotleden utan att kompromissa hur mycket spänningskraft muskeln kunde generera. Vilket Konrad et al (2020) menar att produkten kunde verka som en god metod för uppvärmning och utökat rörelseutslag utan att kompromissa kraft output. 

Jämfört med andra metoder av uppvärmning

Statisk stretchning i 45 sekunder eller över per muskelgrupp har däremot påvisats kunna begränsa just kraft output och explosivitet i muskler (Simic et al., 2012). Där den forskningen och metananalysen menar att statisk stretching inte bör tillämpas som uppvärmning inför explosiv träning och kraftkrävande aktiviteter. Nu är det även så att det inte finns tillräckligt med forskning gjord på just dynamiken av slagterapi, även om det finns forskning om vibrationer (som är en ganska lik funktion) och hur det påverkar muskeln. Så mer forskning behövs göras för att vi ska kunna säkerställa exakt påverkan, prestationsmässigt samt för fysiologiska fynd.

Flowgun som återhämtningsmetod

I och med den bristfälliga forskningen i området så kan vi inte pinpointa exakt vad som händer i muskeln med mer specifik data, däremot så har vi forskning som visar att liknande terapier som vibrationsterapi hjälper kroppen att återhämta sig och transportera ut restprodukter från en arbetande muskel. I annan benämning upplever våra kunder att terapin fungerar bra då den upplevs behaglig och avslappnande, samt gäller våra naprapat ambassadörer som tillämpar Flowgun som redskap i sina kliniker. 

Tränaren summerar:

• Flowgun kan fungera som ett bra alternativ till stretching för att värma upp en muskel, öka rörelseomfång utan att tappa kraft-output.
• Flowgun, beroende på användning, kan troligtvis bidra med fysiologisk återhämtning av muskel efter träning/arbete . 
• Flowgun har upplevts vara verksam och ge god effekt av våra kunder, atleter, tränare som tillämpat verktyg och återhämtningsmetod. 

Referenser

Konrad, A., Glashüttner, C., Reiner, M. M., Bernsteiner, D., & Tilp, M. (2020). The Acute Effects of a Percussive Massage Treatment with a Hypervolt Device on Plantar Flexor Muscles’ Range of Motion and Performance. Journal of sports science & medicine, 19(4), 690–694.

Imtiyaz, S., Veqar, Z., & Shareef, M. Y. (2014). To Compare the Effect of Vibration Therapy and Massage in Prevention of Delayed Onset Muscle Soreness (DOMS). Journal of clinical and diagnostic research : JCDR, 8(1), 133–136. https://doi.org/10.7860/JCDR/2014/7294.3971

Simic, L., Sarabon, N., & Markovic, G. (2013). Does pre-exercise static stretching inhibit maximal muscular performance? A meta-analytical review. Scandinavian journal of medicine & science in sports, 23(2), 131–148. https://doi.org/10.1111/j.1600-0838.2012.01444.x